Tyskland

Efter Kreta och Kökar blev det morsdagsfirande i Lappvik och en övernattning, sen bar det vidare. Först några timmar i Ekenäs där jag provade och lånade uniformer till Tysklandsresan, sen en kort stund i Åbo där jag träffade yngsta syster och bytte ut tåget mot min bil. Jag kom fram till Vasa ungefär elva på kvällen och sov första och hittills enda natten hemma i maj månad.

Dagen därpå blev det en sväng via universitetet och sedan packa om kappsäcken och ta tåget ner till Helsingfors igen. Jag fick sova hos Anders och Axel som bor riktigt nära tågstationen. På Helsingfors-Vanda flygfält träffades hela CTIF-gänget från Finland, men vi flög till Berlin med två olika flyg. Därefter blev det inrikesflyg Berlin-Nürnberg och sedan brandbil till Amberg som ligger ca 65 km öster om Nürnberg.

Det visade sig att vi var bland de allra första som hade anlänt, om man inte räknar med CTIF-kommissionen, de anställda. Vi blev bjudna på revbensspjäll, hamburgare och korv på Amberg brandstation. Amberg har ca 45000 invånare, så staden är inte så stor men det är brandstationen! Vi skulle ändå inte sova där, så vi fick åka vidare till en mindre ort och till ett gästhem som visade sig vara i anslutning till ett kloster. Frukost dagen därpå serverades i kyrkan som låg på samma gård och kyrkklockor ringde konstant.

Vi gjorde mycket roligt och intressant i Tyskland, men jag tänker inte skriva om allt. Det jag kunde konstatera under resan var att språkkunskaper har man aldrig för mycket av och att de finländska (som alla var finlandssvenska) kunde kommunicera lättare än de flesta. Våra ungdomar kunde tillsammans svenska, finska, engelska, tyska och spanska. T.ex. britterna kunde bara engelska.

Jag fick också använda lite av min skoltyska, men det är synd att jag inte kan mer tyska! Jag hängde med i instruktioner och små konversationer, men under föreläsningarna använde jag mig av den engelska tolkningen.

Jag märkte också att dieten vi gick på, under de fem dagarna vi var där, var väldigt anti-vegetarisk. Till och med jag saknade grönsaker. Och vanligt vatten. Allt var kolsyrat. Det dracks läsk från morgon till kväll.

Vi hade ändå sjukt, och då menar jag sjukt, roligt. Jag vill åka på fler utlandsresor i brandkårens tecken!

Nu ska jag äntligen få sova hemma några nätter! I hela maj månad lär det bli sammanlagt 4 nätter hemma. Den andra blir inatt.

Kreta

Det var skönt med värme och solsken på Kreta, men den som tror att det var en semesterresa tror fel. Jag skulle inte göra om det, så det är tur att jag ska få betalt för resan.

Vistelsen på Kreta fick mig att fundera på en reseledarkarriär. Reseledarna vi hade var bra och jag blir ju så glad av blandningen mellan svenska, norska och danska. Jag vill också hjälpa och guida semesterfirare på skandinaviska. Antagligen borde jag träna upp min engelska först.

Jag fick lära mig att det växer 34 miljoner olivträd på Kreta och att italiensk olivolja höst antagligen är från Kreta. Italienarna byter bara etikett på flaskan och exporterar vidare. Men med mig hem hade jag två flaskor olivolja med grekisk etikett.

Inför hemresan fick jag dela med mig av mitt bagage, för kappsäcken vägde alltför mycket. Vid check in visade vågen 20,8 kg, men ingen reagerade och jag behövde inte betala någon överviktsavgift.

Det blev en lång resenatt och jag var riktigt slut när jag till slut kom fram till Kökar. Och där stannade jag därför ett dygn extra. Kökar är fint.

Jag kom hem på Vappen efter kompis- och kusinträff i Jakobstad och hölls hemma hela kvällen. Visst var jag sugen på att klä mig i halare och studentmössa jag också, men jag var tvungen att tvätta kläder och packa om kappsäcken.

På första maj blev det inte heller någon picknick i det fina vädret, men det blev folkdansuppvisning istället! Riktigt kul, har inte uppträtt med folkdans på kanske 13 år. Jag fick låna mammas fina Tenaladräkt, men hade glömt att skaffa vita höga strumpor, så jag fick improvisera lite med tennissockor, målartejp och sönderklippta vita ankelhöga strumpor. Det var inte fint, men jag vågade inte göra på något annat sätt heller.

Efter dansen tog jag mitt pick och pack och körde ner till Åbo och är är jag nu. Imorgon bitti bär det av mot Åland där jag stannar en natt och sen är det Kreta som gäller för en vecka.

Ingen diskotanssia på RG Line Umeå-Vasa. Inte så mycket annat heller. Jag föredrar nog M/S Gudingen Galtby-Långnäs, där är det inte lika mycket folk den här tiden på året.

Bra vecka på Åland och i Umeå har jag haft. Jag har skrattat så jag har börjat gråta många gånger i Umeå. Umeå Universitet var stort och häftigt. Jag vill studera samiska där! I övrigt imponerade inte Umeå så värst mycket. Det var vinterväder alla dagar utom idag, det var enorma ombyggnadsprojekt överallt, så det var svårt att få en bild av hur staden egentligen såg ut.

I flyget till Umeå satt också både Tomas Ledin och Thomas Järvheden. Uuh. Men ingen av dem fick ett lika fint mottagande på flygplatsen som jag. Jag möttes av finska flaggan, namnskylt (med namnet "Cia Suomalainen") och munspel!

Hälsningar från Umeå. Här är kallt och jag ser inga tecken på att våren skulle ha kommit. Ingen samekultur har jag upplevt och staden är inte alls så vacker i sitt enorma ombyggnadsskede. Vart man än ser står det grävmaskiner och uppgrävda vägar.

Just nu har åk 9 i Kökar möte inför sin klassresa till Kökar och jag var med på ett hörn via Skype. Det fungerade rätt okej tills kontakten plötsligt bröts. Nu vet jag inte om eleverna försöker nå mig igen eller om de kör vidare utan mig. Men jag får väl sitta framför Karin och Sporres dator och vänta snällt för säkerhets skull.

Idag var dagen då jag skulle ägna hela kvällen åt ett skolarbete som ska presenteras imorgon. Men så sover jag bort den istället. Lyckat.

Om tre dagar befinner jag mig på Åland.
 Om sex dagar befinner jag mig i Umeå.
Om nio dagar befinner jag mig i Jakobstad.
Om tolv dagar befinner jag mig i Vasa.
Om tretton dagar befinner jag mig på Åland igen.
Om fjorton dagar befinner jag mig i Stockholm.
Om femton dagar befinner jag mig på Kreta.
Om tjugoen dagar är jag tillbaka i Stockholm.
Om tjugotvå dagar vet jag inte var jag är, men
om tjugosju dagar är jag på väg till Tyskland.
Om trettiotvå dagar är jag i Helsinfors.
Om trettiotre dagar är jag i Vasa.
Om trettiofem dagar är jag i Helsingfors.
Om trettionio dagar är jag i Vasa.
Om fyrtiofyra dagar är jag på Kökar och då borde jag kanske ha tömt min lägenhet i Vasa. Om jag hinner. Och om det finns ett ställe att lägga alla grejer på.

Igår blev jag sur, åt kebab och låg vaken länge. Men så vaknade jag rekordtidigt imorse. Fortfarande sur.

Salmiakrelationer

När jag ser olika salmiaksorter tänker jag automatiskt på olika personer.

Gamla bilar förknippar jag med mamma. Både hon och jag köpte några sådana som lördagsgodis back in the days. Och det var faktiskt godis som räckte länge!

Hockeypulver är definitivt min och Sannas grej. Helst ska man ha en orange Bonbon-klubba att doppa i pulvret också. Hockeypulver får mig alltid att tänka på sommaren 2008 i Oslo.

När jag och Mia gick hem från skolan i lågstadiet köpte vi alltid upp våra småpengar på Oukki doukki och vräkte i oss dem snabbt, så ingen där hemma skulle märka att vi hade köpt godis.

Dessa har jag ätit massor av under gymnasielektionerna, främst under biologin och geografin. Jag kallar karamellerna för Fröppekarkkin, eftersom det var jag och Fröppe som delade på otaliga askar.

Supersalmiak, eller "ögon" som Lina sa kommer för alltid att förknippas med henne. Jag minns speciellt hur vi åt dessa under alla folkdansstämmor runt om i Svenskfinland.








Kolla in bloggen salmiyuck.com (får inte länken att fungera)!

För övrigt saknar jag salmiaksorten Turkisk peppar lakrits, som tidigare såldes i gula påsar. Nu hittar man den bland andra sorter i de ljusblåa påsarna.

Har ni någon speciell salmiaksort ni förknippar med mig?

Finska

Jag blev godkänd i lilla språkprovet i finska! Försökte första gången 2006, men nu gick det alltså äntligen vägen.

Osteli on hyveli, som jag sa när jag var ännu mindre.