Det skulle gärna få vara jul lite oftare, för det är riktigt kul att att laga massor av mat, bakverk och julgodis! Och att paketera julklappar är skitskoj, med det tar evigheter!

God Jul!

Och så kom polisen och tog de sista pengarna jag hade. De som jag hade lånat.

Nu har man det bra igen. Så där ekonomiskt sett. Ja, om man tänker på hur lite pengar jag har att göra av med.

Jag startade dagen med att öva fjärilssim och fortsätter nu med att försöka skriva skolarbeten.

Min chokokalender är hittad. Och jag har bara ätit tio bitar!

Igår blev det spontanbesök hos Sebbe och Sandra. Jag tog täcke och dyna med och sov på deras soffa, vaknade till skidskytte och såg att snön fortfarande var kvar där ute. Då kom julkänslan. Äntligen. Jag tog en promenad på stan, köpte kryddor, fönstershoppade och kände ingen julklappspanik alls. Då har jag inte en enda julklapp klar ännu.

Resten av dagen har jag svurit åt alla skolarbeten som ska inlämnas stup i kvarten. Igår höll jag på att få ett nervsammanbrott, men det berodde kanske mest på tekniska problem. Eller rättare sagt: min tekniska okunskap. Men jag har inte bara skrikit fula ord, jag har skrivit lite vettiga saker också. Men det är för lite. Alltid för lite.

Igår vaknade jag vid skymningen, idag vid gryningen.

Jag ringde yngsta systern för en stund sedan. Hon frågade direkt om jag försökte undvika skolarbeten eller om jag faktiskt hade något ärende. Hon anade nog bara en del, för jag har annat tråkigt jag också borde göra.

Igår kväll hälsade jag på Sandra och det var riktigt trevligt. Det bjöds på glögg, julstjärnor och äkta tjejsnack.

Ikväll kommer min andra syster till Vasa. Jag vet inte om hon har tid, men vi skulle behöva ha ett julmöte. Vi har alltför många släktingar att göra julklappar till. Dagens i-landsproblem.

Jag fäster mig fort vid människor, som t.ex. de elever jag har haft nu i två veckor. Jag vill inte överlämna klassen till ordinarie läraren, det är ju min klass!

Mina egna studier har lidit lite under den här tiden, men jag har försökt kombinera så gott det gått.Långa dagar, korta nätter. Men nu har jag sovit ut och nu ska jag studera flitigt några veckor, så jag förhoppningsvis står på plus minus noll när vårterminen börjar.

Vikarierar nu två veckor i Smedsby-Böle skola i Korsholm och det är kul. När jag skulle gå hem kände jag att någon pickade mig på ryggen. Jag vänder mig om och ser en liten kille som säger: "Jag vet inte vem du är, men jag önskar dig en trevlig helg." Godis, så sött!

Nu ska jag fixa mat åt mig. Sen är det skolarbete som gäller resten av kvällen. Deadline kl. 00.00 och om jag är frdig i tid ska jag belöna mig själv genom att färga håret mörkare.

Imorgon bitti bär det av mot Helsingfors och inflyttningsfest hos Axel och Anders!

Vem kunde ana att det skulle vara så stressigt att vara ledigt en vecka?

Idag har det varit en dag till sängs. Jag har legat i sängen från morgon till kväll med undantag för några steg till kylskåpet och toaletten. Det är okej att göra det ibland.

Pengarna rullar in

Jag visste nog för länge sen att det lönar sig att vara aktiv inom brandkårsverksamheten. Som nu när man har dåligt med pengar, ja då dyker det upp ett brev med posten där det står att SPEK (Räddningsbranchens centralorganisation) har överfört pengar till mig. Hur mycket? Hela 3,22 €! Men för det kan jag ju köpa en lunch i skolan.

Jag tror att jag fick två nya vänner idag. Det känns bra.

Grön jul

Igår skulle jag för första gången baka brownies, för jag var sugen på något gott och råkade ha alla ingredienser som behövdes. Så tänkte jag att allt blir lite roligare med muffinsformar, så jag klickade smeten i dem. Det jag inte hade räknat med var att smeten skulle svälla så mycket som den gjorde, så allting blev egentligen en enda röra med papper i. Men det var gott.

Sedan ägnade jag några timmar åt julklappsfunderingar. Jag räknade ut att det är 24 släktingar jag brukar uppvakta med julgåva och blev lite chockad. Det positiva är att vi i år har bestämt att julklapparna ska vara begagnade eller hemgjorda. Det negativa är att det här innebär enorma julförberedelser! Vi ska dessutom ha rim till alla paket och jag brukar satsa extra mycket på fin presentförpackning.

Så har jag också bestämt mig för att åka hem till Lappvik hela nästa vecka. Jag ringde mamma och frågade om det är okej att jag kommer dit och så skickade jag mejl till alla svenskspråkiga grundskolor i kommunen och erbjöd mina värdefulla vikarietjänster. Hoppas någon nappar.

Vasa Folk

Jag kom hem från Åland i torsdags och trots att jag körde under dagtid var jag så trött att jag blev tvungen att ta en powernap i Raumo. Men ingen punktering eller så. Jag hann inte via lägenheten, för jag hade en kurs i idrottspsykologi på schemat. Jag stannade ändå på Hesburger för att slänga i mig lite mat så jag skulle orka till klockan nio på kvällen. Och på Hesburgers parkering fick jag se mina grannar från Kökar! Det var ett trevligt möte.

Kursen fortsatte under fredag kväll och under tiden anlände Niccan till Vasa. Tillsammans gick vi på folkmusikfestivalen Vasa Folk fredag och lördag efter mitt kursande. Dit for mina sista 20 euro jag hade på kontot, men det var det värt. För pengarna fick jag lyssna på fin folkmusik av olika slag, lära mig att dansa polska och dansa fritt till spelmän som jammade.

Nu är det söndag och jag är ganska trött efter en intensiv och rolig helg. Nu puttrar en vegetarisk soppa enligt receptet "man tager vad man haver", eftersom jag inte har råd att köpa mat på en vecka. Så kan det gå.

Alla räkningar är inte betalda och jag har exakt 20 euro kvar på kontot. Jag hatar den här situationen.

Karma?

Jag som startade mot Åland i god tid.
Jag som inte skulle stressa och behöva köra rally på vägarna.
Var gick det fel? Jo, 50 km söder om Raumo. Där fick ena framdäcket för sig att släppa iväg en smygare, så det var bara att rulla in på en grusväg och svära högt.

Först ringde jag pappa och sa att jag hade fått punktering.
Sen ringde jag Kikki och sa att jag hade fått punktering.
Sen uppdaterade jag statusen på Facebook.
Sen ringde jag Sabina och sa att jag hade fått punkterning.

En halvtimme senare, eller många svordomar, åländska bilar som kör förbi och någon tår senare ger jag upp. Jag får inte bort reservdäcket som finns under bilen. Jag stannar en traktor, nervös för att inte kunna kommunicera med chauffören. Jag hade repeterat några finska fraser tyst för mig själv, men när gubben hoppade ut och babblade på i någon för mig okänd dialekt kom jag av mig. Men det löste sig. Jag fick hjälp även om jag säkert uppfattades som väldigt oartig och otacksam med mina "mmm", "kyllä", "en" och ett "kiitos" i slutet.

Som om inte det vore nog uppstod nästa problem när jag kom fram till färjfästet i Pargas och skulle över till Nagu. Då är bilkön lång och jag blir den första som får stanna kvar på kajen när färjan åker fullastad iväg. Snart inser jag att jag inte hinner i tid med färja 2 för att komma i tid till färja 3 och då gör sig paniken påmind igen. Några samtal och tårar senare har iaf färja 3 lovat att vänta på mig.

Jag hoppas att det här inte är det man kallar karma. För vet ni vad? Även om det oftast ordnar sig till slut så orkar jag inte ha det så här längre!

Kinamat

Idag bestämde jag mig att testa på det kinesiska kvartersmathaket. Gumman som jobbade där var världens gulligaste och portionen jag fick var världens största. Jag orkade inte äta upp allt. Men maten borde bara ätas på lördagar när det är godisdag, så söt var den!

Borde jag bli väktare?

Idag när jag gick på stan hörde jag någon ropa. Instinktivt tittade jag ditåt och fick se en pojke komma springande runt ett hörn. Någon försökte fånga honom, men han slet sig ur greppet och sprang över torget och vidare längs med Handelsesplanaden. Inte långt efter kom en väktare och vid ett skede såg det ut som om vakten skulle hinna ikapp. Jag tror inte han gjorde det, men fick aldrig se hur det slutade.

Jag fick stor lust att själv börja springa efter den här pojken, bara för att se om jag skulle ha varit tillräckligt snabb och uthållig. Men jag stod på andra sidan torget och hann inte riktigt tänka så långt tillräckligt fort. Undrar hur det gick. Vet någon om man som väktare testas i löpning?

Nu ska jag iväg till Vasa räddningsverk på utskottsmöte. Det är ungdomsledarna i länsförbundet Svenska Österbotten som ska diskutera brandkårsverksamhet för ungdomar. Jag hoppas kunna bidra med något.

I lördags våldgästade jag en fest under tiden jag väntade på att köra hem syrran med avec från en årsfest. Som tack för att jag fick hänga där tog jag med några cupcakes och macarons till värden. Men han verkade helt ointresserad av min present, så det var kanske lite bortkastat.

Ikväll när jag körde hem från Sandra och Sebbe slog det mig att öppethållningstiderna här är något helt annat än i Oslo. Okej, de är något helt annat än på Kökar också, men man vill ju jämföra med det bättre. I Oslo kunde man hitta dygnsöppna kiosker lite överallt. Och just idag när man var lite sugen på något gott saknade man Oslo extra mycket.

I tisdags, efter bowlingen, fick Dany vara med om en Ollis-tisdag. Och han hade nog betydligt mycket roligare än jag. På Valfrid-dagen, alltså onsdagen, fick jag faktiskt en Valle på besök en kort sväng. Sen blev det folkdans i vanlig ordning och nu har jag bakat gröna macarons med rosa vitchokladfyllning och sockerkaksmuffins med rosa marshmallowfluff. Fint snacks till filmen The Flying Scotsman.

När jag vaknar blir det volleyboll, kemi och simning!

Dany har anlänt!

Och curlingen var superskoj.

Meningslös dag

Denna dag har jag inte gjort något vettigt.

Jag skulle diska, men allt jag orkade diska var fem glas och två muggar.
Jag skulle tvätta kläder, men det glömde jag.
Jag skulle träffa en kompis från Västnyland, men han hann inte.
Jag ville träffa en kompis i Korsholm, men han hann inte.
Jag skulle träffa en kompis från Åland, men jag orkade inte.
Och p.g.a. allt jag skulle göra tackade jag nej till kortspel i Vasa. Det var ju dumt.

Men jag träffade min ena syster i ca tre minuter och fick lite kläder.
Jag köpte lite mat i kvartersbutiken.
Jag gräddade sex kanelbullar och åt upp alla på en gång.
Och jag låg till sängs resten av dagen. Nej, en dusch tog jag också, faktiskt.

Jag vaknade kring 14-tiden idag, efter att ha somnat lite över sju i morse. Jag känner verkligen hur nyttiga mat- och sovrutiner jag har.

Imorgon curling! Och kanske besök av en fejkålänning.

Nyss hemkommen från Sandra och Sebbe ligger jag i sängen och försöker få igång ett teveklipp från kvällens Idol. Min favorit är Amanda F och jag skulle kunna höra henns låt lika många gånger som jag lyssnat på Epic sax guy. :)

http://www.tv4.se/idol/klipp?vid=2077586&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se



Idrottspsykologin är superintressant och imorgon blir det tidig väckning för att närvara vid sista kursdagen. Jag hoppas inte att hemtenten kommer att vara ett megaprojekt, men antagligen är den det eftersom den enligt alla regler borde motsvara 121 timmars arbete. Ojoj.

Ligger i sängen och youtubar "menuett", "slängpolska", "hambo" m.m. Jag kommer inte att kunna sova inatt heller. :)

Belöningssystem

Jag är extremt dålig på att få saker gjorda. Åtminstone saker som ska göras för min egen skull. Min studieframgång har därför inte varit den bästa. Jag är en tent-människa; hellre skriva tenter än ha en massa uppgifter och inlämningsarbeten.

För att nu fotsätta orka göra alla otaliga inlämningsarbeten måste jag se till att belöna mig själv ordentligt när en ett arbete är färdigt. Belöningen behöver inte vara något materiellt, det räcker med att glädjas och fira tillräckligt mycket. Därför ska jag för varje inlämnat arbete och registrerade poäng dansa segerdans. Och ringa till vissa utvalda och skryta om mig själv. (Stå ut!)

Idag blev det två segerdanser. Först när jag fick studieintyget över 45 sp från Oslo, sen när jag fick praktikrapporten klar och inskickad. Så det har varit en bra dag!

Tyvärr blev det inget bågskytte. Instruktören hade glömt bort oss, så jag återvände till skolan och deltog i kemikursen istället. Sen började en 25-poängare i idrottspsykologi idag och det var så sjukt intressant. Fortsättning på det imorgon.

Dagens program

På dagens schema går kemi, gymnastik och modersmål och littratur parallellt. Jag väljer gymnastik, för vi ska få testa på bågskytte. Sen har jag anmält mig till en 25-poängare i idrottspsykologi via Öppna uni, och den startar ikväll. Det ska bli intressant! Nu ska jag iväg. Hoppas Högskolen i Oslo har skickat ett uppdaterat intyg nu med ALLA studiepoäng och att det finns i min postlåda.

Goa gubbar och gummor

När jag tänker på gubbarna och gummorna på folkdansen så längtar jag nästan efter att få bli pensionär.

Fysik

Efter min powernap igår blev det lite sisådär med min nattsömn. Jag gissar att den stannade på två timmar ungefär, för det hade ljusnat ute när jag somnade.

Jag har en härlig universitetslärare i fysik. Precis som pappa gjorde förr, berättar han passionerat med inlevelse hur allting här i världen egentligen fungerar och hänger ihop. Man lyssnar andäktigt och grubblar så man nästan blir tokig. För hur mycket jag än vill så kommer jag aldrig att förstå allt. Men han har tålamod och tro på mig. Idag lovade han att fungerar som referens om jag en vacker dag söker en lärartjänst med inrikting på fysik och kemi. Nu vågar jag inte annat än prestera bra i den kommande tenten.

Det här med power naps

Jag kommer aldrig att kunna ha regelrätta power naps. Idag igen blev min lilla tupplur 6 h lång. Och det med flera nätters ordentlig sömn i bakgrunden.

God natt har fått en innebörd

Medan jag och Sebbe har degat i soffan har Sandra hjälpt barn till världen. Och jag är inte avundsjuk, men jag funderar på att gå och ge blod i veckan så att jag också kan göra en insats.

I korridorerna på akademin träffade jag en gammal parallellklasskompis. Vi umgicks aldrig då, men nu hade vi massor att tala om. Det var skoj. Hon dansar Lindy hop och det vill jag också göra. Och senast i december ska jag testa, för då ordnas det ett stort dansevenemang i Vasa. Imorgon träffar jag henne igen på en gemensam föreläsning. Bra, då finns det någon jag känner där!

Nu ska jag sova, men först läsa lite. Jag har hittat läsglädjen igen och njuter av att gå till sängs med en bok. Den behöver inte ens vara bra.

Skolframgång

Jag läser gymnastik som biämne, vilket några kanske känner till. Förhoppningen är att få ämnesbehörighet för gymnastik i högstadiet. I.o.m. mina utbytesstudier i Oslo får jag tillräckligt många studipoäng som en behörighet skulle kräva, men i Finland är det endast via Jyväskylä man kan bli gymnastiklärare. Det betyder att jag via PF i Vasa nog kan läsa till mig sammanlagt 60 sp, men det är endast tre kvinnliga studerande per år som får det privilegiet, allt efter bestämmelser från Jyväskylä. Jag ska gå och fråga någon smart på akademin om hur mina norgepoäng möjligtvis skulle kunna hjälpa mig.

Men ja, idag hade jag fyra lektioner gymnastik: didaktik och ridning. Det var roligt att rida och fast jag inte satt på hästryggen så länge kommer jag nog att ha träningsvärk imorgon. Och på didaktiken fick jag veta att jag fick högsta möjliga vitsord i mitt arbete om gymnastik för elever med särskilda behov. Så jag kan nog om jag vill.

Back on track!

Två års paus i bloggandet. Jag är tillbaka i Vasa och kämpar för att hålla mig på god fot med FPA. Utöver det har jag tid som aldrig förr, så nu ska det väl gå att skriva igen.

Jag har lust att springa Östersjö Marathon nästa år.