Det positiva med besiktningen: Gubbarna där var världens bästa. Kändes som att jag fick nya bästisar på kuppen.

Det konstigaste med besiktningen: Gubbarna hade ringt till mig och skickat mess på morgonen för att försöka byta min tid. Men telefonen och jag har inte lärt känna varandra ännu, så jag hade inte märkt det. Därför dök jag upp.

Det neutrala med besiktningen: Jag fick åka med i min egen bil och vara med i hela processen. Det har jag aldrig fått tidigare.

Det negativa med besiktningen: Bilen blev inte godkänd.

Det värsta med besiktningen: Alla fel som bilen har hotar hela min jullovsplan.

Det mest förvirrande med besiktningen: När jag misstänker att den ena gubben försöker få mig intresserad av sin kollega. "Han är nog den bästa. Får så mycket gjort, kan mycket och så ser han ju bra ut också!"

Det roligaste med besiktningen: "Hälsa din pappa att om en kvinna påstår att något är fel på bilen så är det det! Det borde jag ha skrivit i min bok."

Och så genusmedveten som jag är så vet jag att många kvinnor är bättre än så, men jag är verkligen värdelös på allt som har med bilar att göra, så det passade in på mig och därför var det roligt.

Skolpsykologen nästa kanske. Det här med studieångest är inget att leka med. Studieångest --> ogjorda skolarbeten --> inga studiepoäng --> arga brev från FPA --> inga pengar --> mer ångest. Sen följer det där med svält, depression och skit.

Får ångest av att tänka på nyåret också. Bara för att jag av någon orsak fick hemsk ångest förra nyåret. Kanske jag inte ska fira nyår. Men det är väl ingenting att dra upp för studiepsykologen. Nog för att allt hör ihop på något sätt.

Har iaf bestämt mig för att vaka hela natten. Ska nämligen på kandidathandledning kl. 9 och ännu har jag inte producerat något att presentera. Dessutom borde jag ha fått en hemtent skriven idag. I fredags missade jag också två deadlines. Men vad är väl fyra ogjorda arbeten i den enorma hög jag redan har? Märks ingenstans. Problemet är att det inte märks när man får något gjort heller. Man gör alltid för lite.

Jahapp, det här var ju ett positivt inlägg.

Fem saker jag bli på bättre humör av:
1. 4F = folkdans, folkmusik, fiolspel, folkdräkter
2. norska
3.
4.
5.

Nu kommer jag inte på mer. Måste fundera.

Men jag har faktiskt inte varit på dåligt humör idag om det är så det verkar. Jag har tänkt vaka hela natten och förhoppningsvis få något skrivet. Har program imorgon med kandidathandledning, bilbesiktning, en kompis dimission, kompisträff och skridskoåkning. Hoppas bilen går genom besiktningen och att jag inte är för trött. Och att mina vänner inte säger något dumt som att "Men ta dig i kragen nu", om jag bara hade kunnat så skulle det vara gjort redan.

Och nej, julklapparna är inte fixade ännu.

Det här med julklappar

Andra söndagen i advent idag då. Två veckor kvar till julafton. Julklappar...

Förra året införde vi en bra julklappsregel i vår släkt. En förutom den att alla klappar ska ha ett rim. Kanske jag skrev om det här förra året? Minns inte. Hur som helst så ska alla julklappar också i år vara begagnade eller hemgjorda. Det var det regeln gick ut på. Och regeln är bra! Det är bara det att jag brukar ge julklappar till 20 släktingar och sen kommer gudson och andra nära vänners barn till på listan. Och också några vänner.

Hur ska jag fixa det här, hade jag tänkt?

Tips, någon?

Självständighetsdagen igår. Firar man den? Hedrar man den? Vad gör man egentligen? Jag tycker att fira låter lite för glatt och energiskt. Enligt SAOL betyder fira att högtidlighålla eller hylla. Okej, då går jag med på att vi firade Finlands självständighet igår. Till stor del på Twitter, till mångas förargelse.

Idag har jag fått låna en telefon, efter en vecka utan fungerande egen.  Det börjar plinga in en massa meddelanden, men största delen var gamla från 2010. Underligt.

Nu sitter jag och övar Vårt land på fiol. Än så länge låter det för j*vligt, men snart kanske man hör vilken låt det är. För att ha en chans att hänga med i noterna har jag skrivit om varje not till vilket finger jag ska ha på vilken sträng. Praktiskt.

19 värmeljus brinner i min lägenhet. Ett till så hade det varit ett per kvadratmeter. Hoppas det blir lite varmare.

Jag är helt redo för långhelg nu; tillbringade några timmar på stadsbiblioteket och bar hem så många böcker jag bara orkade bära. Jag var också sugen på att låna någon språkkurs (samiska kanske?) på CD, men jag har ju ingen CD-spelare. Tänk om den här ivern man får ibland skulle fördela sig lite jämnare över dagarna. Nu ska jag baka något.

Om det är något jag har rutin på så är det att sova oregelbundet. Nu är jag i Academill, trött och utan motivation. Jag ligger på en bänk utanför ett auditorium och väntar på ett möte som börjar om 45 min. Som vanligt hade jag tänkt och trott att jag skulle utnyttja dötiden till något av alla de tusen arbeten som ska lämnas in. Som vanligt händer det inte.

Jag vill hem, jag vill sova och jag vill vakna med alla skolarbeten gjorda.

Gårdagen kändes helt för jävlig, utan egentlig orsak. Den här dagen har varit bättre. Inte för att jag har gjort något skolarbete, men jag har strukturerat mina studier. Nu vet jag EXAKT vilka kurser jag ska gå vilka perioder och i vilken ordning jag ska prioritera alla tusen ogjorda skolarbeten. Nu ska jag börja beta av! Det ska bli 80 sp det här läsåret och lika många nästa läsår. Det betyder att jag går över gränsen på 300 sp, men det blir så om jag ska ta alla obligatoriska kurser. Hittills har intresset varit större för valbara kurser, så de obligatoriska har släpat efter.

Hatar, hatar, hatar huset jag bor i.

Superfin Stafettkarneval det här året också. Nästa år MÅSTE jag få med Kökar skola. Nu har jag påbörjat sommarlovet och är på väg till min söderhavsö. Framme om en halvtimme.

Jag fick separationsångest igår. Vissa vänner är det svårt att lämna, om det än är för bara någon månad.

Tyskland

Efter Kreta och Kökar blev det morsdagsfirande i Lappvik och en övernattning, sen bar det vidare. Först några timmar i Ekenäs där jag provade och lånade uniformer till Tysklandsresan, sen en kort stund i Åbo där jag träffade yngsta syster och bytte ut tåget mot min bil. Jag kom fram till Vasa ungefär elva på kvällen och sov första och hittills enda natten hemma i maj månad.

Dagen därpå blev det en sväng via universitetet och sedan packa om kappsäcken och ta tåget ner till Helsingfors igen. Jag fick sova hos Anders och Axel som bor riktigt nära tågstationen. På Helsingfors-Vanda flygfält träffades hela CTIF-gänget från Finland, men vi flög till Berlin med två olika flyg. Därefter blev det inrikesflyg Berlin-Nürnberg och sedan brandbil till Amberg som ligger ca 65 km öster om Nürnberg.

Det visade sig att vi var bland de allra första som hade anlänt, om man inte räknar med CTIF-kommissionen, de anställda. Vi blev bjudna på revbensspjäll, hamburgare och korv på Amberg brandstation. Amberg har ca 45000 invånare, så staden är inte så stor men det är brandstationen! Vi skulle ändå inte sova där, så vi fick åka vidare till en mindre ort och till ett gästhem som visade sig vara i anslutning till ett kloster. Frukost dagen därpå serverades i kyrkan som låg på samma gård och kyrkklockor ringde konstant.

Vi gjorde mycket roligt och intressant i Tyskland, men jag tänker inte skriva om allt. Det jag kunde konstatera under resan var att språkkunskaper har man aldrig för mycket av och att de finländska (som alla var finlandssvenska) kunde kommunicera lättare än de flesta. Våra ungdomar kunde tillsammans svenska, finska, engelska, tyska och spanska. T.ex. britterna kunde bara engelska.

Jag fick också använda lite av min skoltyska, men det är synd att jag inte kan mer tyska! Jag hängde med i instruktioner och små konversationer, men under föreläsningarna använde jag mig av den engelska tolkningen.

Jag märkte också att dieten vi gick på, under de fem dagarna vi var där, var väldigt anti-vegetarisk. Till och med jag saknade grönsaker. Och vanligt vatten. Allt var kolsyrat. Det dracks läsk från morgon till kväll.

Vi hade ändå sjukt, och då menar jag sjukt, roligt. Jag vill åka på fler utlandsresor i brandkårens tecken!

Nu ska jag äntligen få sova hemma några nätter! I hela maj månad lär det bli sammanlagt 4 nätter hemma. Den andra blir inatt.

Kreta

Det var skönt med värme och solsken på Kreta, men den som tror att det var en semesterresa tror fel. Jag skulle inte göra om det, så det är tur att jag ska få betalt för resan.

Vistelsen på Kreta fick mig att fundera på en reseledarkarriär. Reseledarna vi hade var bra och jag blir ju så glad av blandningen mellan svenska, norska och danska. Jag vill också hjälpa och guida semesterfirare på skandinaviska. Antagligen borde jag träna upp min engelska först.

Jag fick lära mig att det växer 34 miljoner olivträd på Kreta och att italiensk olivolja höst antagligen är från Kreta. Italienarna byter bara etikett på flaskan och exporterar vidare. Men med mig hem hade jag två flaskor olivolja med grekisk etikett.

Inför hemresan fick jag dela med mig av mitt bagage, för kappsäcken vägde alltför mycket. Vid check in visade vågen 20,8 kg, men ingen reagerade och jag behövde inte betala någon överviktsavgift.

Det blev en lång resenatt och jag var riktigt slut när jag till slut kom fram till Kökar. Och där stannade jag därför ett dygn extra. Kökar är fint.

Jag kom hem på Vappen efter kompis- och kusinträff i Jakobstad och hölls hemma hela kvällen. Visst var jag sugen på att klä mig i halare och studentmössa jag också, men jag var tvungen att tvätta kläder och packa om kappsäcken.

På första maj blev det inte heller någon picknick i det fina vädret, men det blev folkdansuppvisning istället! Riktigt kul, har inte uppträtt med folkdans på kanske 13 år. Jag fick låna mammas fina Tenaladräkt, men hade glömt att skaffa vita höga strumpor, så jag fick improvisera lite med tennissockor, målartejp och sönderklippta vita ankelhöga strumpor. Det var inte fint, men jag vågade inte göra på något annat sätt heller.

Efter dansen tog jag mitt pick och pack och körde ner till Åbo och är är jag nu. Imorgon bitti bär det av mot Åland där jag stannar en natt och sen är det Kreta som gäller för en vecka.

Ingen diskotanssia på RG Line Umeå-Vasa. Inte så mycket annat heller. Jag föredrar nog M/S Gudingen Galtby-Långnäs, där är det inte lika mycket folk den här tiden på året.

Bra vecka på Åland och i Umeå har jag haft. Jag har skrattat så jag har börjat gråta många gånger i Umeå. Umeå Universitet var stort och häftigt. Jag vill studera samiska där! I övrigt imponerade inte Umeå så värst mycket. Det var vinterväder alla dagar utom idag, det var enorma ombyggnadsprojekt överallt, så det var svårt att få en bild av hur staden egentligen såg ut.

I flyget till Umeå satt också både Tomas Ledin och Thomas Järvheden. Uuh. Men ingen av dem fick ett lika fint mottagande på flygplatsen som jag. Jag möttes av finska flaggan, namnskylt (med namnet "Cia Suomalainen") och munspel!

Hälsningar från Umeå. Här är kallt och jag ser inga tecken på att våren skulle ha kommit. Ingen samekultur har jag upplevt och staden är inte alls så vacker i sitt enorma ombyggnadsskede. Vart man än ser står det grävmaskiner och uppgrävda vägar.

Just nu har åk 9 i Kökar möte inför sin klassresa till Kökar och jag var med på ett hörn via Skype. Det fungerade rätt okej tills kontakten plötsligt bröts. Nu vet jag inte om eleverna försöker nå mig igen eller om de kör vidare utan mig. Men jag får väl sitta framför Karin och Sporres dator och vänta snällt för säkerhets skull.

Idag var dagen då jag skulle ägna hela kvällen åt ett skolarbete som ska presenteras imorgon. Men så sover jag bort den istället. Lyckat.

Om tre dagar befinner jag mig på Åland.
 Om sex dagar befinner jag mig i Umeå.
Om nio dagar befinner jag mig i Jakobstad.
Om tolv dagar befinner jag mig i Vasa.
Om tretton dagar befinner jag mig på Åland igen.
Om fjorton dagar befinner jag mig i Stockholm.
Om femton dagar befinner jag mig på Kreta.
Om tjugoen dagar är jag tillbaka i Stockholm.
Om tjugotvå dagar vet jag inte var jag är, men
om tjugosju dagar är jag på väg till Tyskland.
Om trettiotvå dagar är jag i Helsinfors.
Om trettiotre dagar är jag i Vasa.
Om trettiofem dagar är jag i Helsingfors.
Om trettionio dagar är jag i Vasa.
Om fyrtiofyra dagar är jag på Kökar och då borde jag kanske ha tömt min lägenhet i Vasa. Om jag hinner. Och om det finns ett ställe att lägga alla grejer på.

Igår blev jag sur, åt kebab och låg vaken länge. Men så vaknade jag rekordtidigt imorse. Fortfarande sur.

Salmiakrelationer

När jag ser olika salmiaksorter tänker jag automatiskt på olika personer.

Gamla bilar förknippar jag med mamma. Både hon och jag köpte några sådana som lördagsgodis back in the days. Och det var faktiskt godis som räckte länge!

Hockeypulver är definitivt min och Sannas grej. Helst ska man ha en orange Bonbon-klubba att doppa i pulvret också. Hockeypulver får mig alltid att tänka på sommaren 2008 i Oslo.

När jag och Mia gick hem från skolan i lågstadiet köpte vi alltid upp våra småpengar på Oukki doukki och vräkte i oss dem snabbt, så ingen där hemma skulle märka att vi hade köpt godis.

Dessa har jag ätit massor av under gymnasielektionerna, främst under biologin och geografin. Jag kallar karamellerna för Fröppekarkkin, eftersom det var jag och Fröppe som delade på otaliga askar.

Supersalmiak, eller "ögon" som Lina sa kommer för alltid att förknippas med henne. Jag minns speciellt hur vi åt dessa under alla folkdansstämmor runt om i Svenskfinland.








Kolla in bloggen salmiyuck.com (får inte länken att fungera)!

För övrigt saknar jag salmiaksorten Turkisk peppar lakrits, som tidigare såldes i gula påsar. Nu hittar man den bland andra sorter i de ljusblåa påsarna.

Har ni någon speciell salmiaksort ni förknippar med mig?

Finska

Jag blev godkänd i lilla språkprovet i finska! Försökte första gången 2006, men nu gick det alltså äntligen vägen.

Osteli on hyveli, som jag sa när jag var ännu mindre.

Novia

Ikväll sitter jag igen i Novias utrymmen i Vasa. Det är vid denna högskola som mina båda systrar studerar. Sedan årsskiftet jobbar även den äldsta här. Här är jag för att granska språket i hennes slutarbete, deadline är på fredag så ni kan ana stressen.

Den yngre av systrarna fyller år idag i sällskap av många andra. 28.3 måste vara ett av de datum som har onormalt antal födslar. På riktigt.

Imorgon dyker några vänner upp här i Vasa och så följer ett firande av Pampas Nationaldag i dagarna tre. Halaren åker på igen.

Läppstift

Jag använder aldrig läppstift. Men idag, på en måndag i min ensamhet, fick jag för mig att använda lite läppstift. Resultatet var att jag såg ut som en dragqueen.

Förbannad!

Det har på Facebook figurerat ett foto av en kvinna från svenska Melodifestivalen. På Facebook har hon blivit hånad offentligt och det har gillats av nästan 2000 personer. Mobbarna menar att hon får skylla sig själv för att hon är äcklig, ohygienisk och dum i huvudet. Vad har denna kvinna gjort?

På bilden är hon glad och hejar på artisterna viftande med någonting i handen. Vad är fel med det?

Ja, just det. Hon har inte rakat sin armhåla och därför förtjänar hon att bli offentligt uthängd på nätet och hånad av alla.

För det första får folk göra som de vill med sin egen kropp. Bryter de mot alla jävla normer vi har så får man FORTFARANDE göra som man vill.

För det andra får man inte mobba och trakassera folk för att de inte följer alla tragiska oskrivna regler som finns för att... Ja, varför finns de ens? Vem har rätt att avgöra om du ska pierca dig i läppen, klippa håret kort, raka benen, tatuera dig, använda smycken, klä dig i rött, använda keps, tycka om Elvis Presley, bära tights och ha lösnaglar? Exakt, du själv.

Varför blir man stämplad som äcklig, ohygienisk och dum i huvudet om man inte rakar armhålorna? Gäller det bara armhålorna? Gäller det bara kvinnor? Är det bara cellgiftsbehandlade människor som är läckra, fräscha och intelligenta?

En fråga bara: Är det kanske ni som också är av åsikten att våldtäktsoffret får skylla sig självt?

Tacka vet jag fina människor, som Hanna Fridén, som orkar kämpa mot idiotmobbare som dessa. Läs vad hon gjorde: www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalor-da-fortjanar-du-att-mobbas-och-trakasseras-pa-internet

Okej, något gick fel i min inläggsräkning. Jag hade nog passerat 100 för en tid sedan redan.

Jag kom att tänka på en sak! Vid min 30-årsdag borde jag ha klarat av att skaffa hembygdsrätt på Åland. Det är kanske också värt att fira.

100

När jag fyller 30 vill jag ordna en stor fest på Kökar för alla vänner. Och jag vill att alla kommer. Hade det varit mitt bröllop skulle alla säkert komma, right? Ett sånt kommer jag aldrig att ordna, så alla kan väl passa på att fira mina 30 istället då.

Musik har jag redan ordnat. Det blir spelmanslaget på Kökar som får i uppdrag att spela folk- och dansmusik. Jee, får jag lov till en schottis?

Inlägg 99

Jag sitter på m/s Skiftet på väg hemåt. Hemåt är i det här fallet Vasa. Beräknad ankomsttid är kl. 03.00, om jag inte tar någon paus på vägen.

Min vecka på Kökar har varit fin. Det har varit fullt upp från morgon till kväll, precis som det alltid är på Kökar. Det är ju himla tråkigt att bara lista ner allt man har gjort, men det är det jag tänker göra nu.

ti 28.2

9.00-15.00 Handbollskurs i Vasa
15.30 Start söderut
21.00 Ankomst till Pargas
01.00 Läggdags

on 29.2

04.00 Väckning
04.30 Start mot Korpo
6.30 Avfärd med m/s Skiftet från Korpo till Kökar
8.50 Ankomst till Kökar
9.00-14.00 Arbetsdagen som städare i Kökar skola
15.00 Besök hos en vän
17.00 Middag hos en annan vän
19.00-20.30 Volleyboll
21.30 Filmkväll hos en vän
02.00 Läggdags

to 1.3

8.00 Väckning
9.00-15.30 Arbetsdag som lärare OCH städare
18.00-20.00 Brandkårsövning
20.30-23.00 Besök hos vänner
23.00- Besök hos en annan vän

fre 2.3

7.00 Väckning
9.00-12.00 Arbetsdag som städare
12.30-15.00 Träffa blivande sommarjobbskollegor, möte med sommarens arbetsgivare, skriva arbetsavtal
15.00-17.00 Arbetsdag som städare
19.00 Våffelkalas och kortspel med två vänner
01.00 Läggdags

lö 3.3

5.30 Väckning
6.30 m/s Gudingen avgår till Långnäs och arbetsdagen som fritidsledare börjar
12.00-16.00 Snowboarding i Germundö med vänner och "gamla" elever
20.30 Färjan ankommer Kökar, arbetsdagen över
21.00 Middag med fyra vänner
22.30-00.30 Powernap
00.30 Byte av övernattningsställe

sö 4.3

10.00 Väckning
10.00-13.00 Bevakning av Vasaloppet och avsked av vän
13.00-18.00 Frivilligarbete som fritidsledare. På programmet: cupcakesbakning och tillverkning av cakepops med "gamla" elever
19.00 Fritid :)

må 5.3

9.30 Väckning
10.30-15.00 Besök på skolan och lite volontärarbete där, uträttande av ärenden i kommunen
15.00-17.00 Pizzabak
17.00 Innebandy med eleverna
18.30 Fiolspel med spelmanslaget
20.00 Fritid. :)

ti 6.3

7.30 Väckning och antagande av vikarieuppdrag
9.00-14.00 Arbetsdag som lärare
15.00-17.00 Middagsförberedelser och -intag
17.00-18.00 Packning
18.30 m/s Skiftet avgår
20.50 m/s Skiftet ankommer Korpo
20.50-03.00 Bilresa till Vasa

Imorgon är det väckning 8.00 och jag ska skriva lilla språkprovet i finska kl. 9.00.

Efter 17 avverkade kilometrar på skidor borde endorfinerna flöda fritt i kroppen, men allt känns helt åt helvete. Och så råkade jag se mig själv i spegeln också.

Västnyländsk ålänning och åländsk västnylänning

Idag ringde jag polisen och beklagade mig över alla samtal jag får från "Okänt nummer", jag börjar bli irriterad på samtalen nu efter ca ett år!

Utöver det har jag panikstädat för att jag fick besök, jag har hämtat mina innejumpatossor från Haga skola, träffat min bildkonstlärare och åkt lite snowboard. Nu sitter en annan besökare här och tar sig an min TV och min digibox. Om inte han får det att funka så får ingen det.

Imorgon blir det skidspåret igen!

Sportaffärerna här i stan har megasuperreor på gång. Ja har såklart finkammat alla hyllor ett antal gånger och nu vet min frustration inga gränser. Det finns så mycket jag vill ha, men jag har inte råd! Fast det är rea. Och det är inte det att jag bara vill ha en massa saker, vissa behöver jag också. Ju.

Igår blev det 11 km i skidspåret. Idag ska det bli 15.

Och nej, det blev aldrig något gym kl. 6.45.

Utmaning

Gym 6.45 imorgon. Tror ni jag lyckas?

Intressant skoldag idag som ägnades helt åt olika sorters pulsklockor och hur man kan använda dem i gymnastikundervisningen. Jag blev sugen på att köpa en klocka. (Och det var säkert också meningen eftersom föreläsaren/läraren kom från företaget POLAR.)

Nu sitter jag i tåg 3 av 4, med 5 av 6 h avklarade. Snart är jag alltså i Karis och där byter jag till tåget som tar mig till Lappvik. Imorgon ska jag med mammas elever till Meri-Teijo och hjälpa dem i slalombacken.

De här killarna är på riktigt seriösa med sitt tränande. De stiger upp 5.30 för att hinna simma innan de ska till skolan. Och idag när gymmet inte var öppet körde de egen cirkelträning hemma.

Idag var jag med två av dem på öppet hus i Optima här i Jakobstad. Min kusin studerar vid sömnadslinjen och arrangerade modeshow. Det var riktigt kul att se hennes och de andras kläder. Tänk om man själv kunde behärska symaskiner lika bra.

Så har jag för första gången i mitt liv ätit på Korv-Görans här i Jeppis. Nam nam.

Jakobstad

Det var igår som jag satt i skolan och skulle ta itu med skolarbetena. Alla hundrafemtioelva som jag så fint hade listat upp. I kalendern skrev jag in vilka jag skulle beta av på torsdag och fredag. Men där satt jag i två timmar och skulle ta itu med dem, utan att något hände. Så fick jag en idé.

Om man är på resa behöver man väl knappast göra skolarbeten, nej det är nog att ta i. Vart ska jag alltså åka? Jeppis? Jeppis! Någon timme senare satt jag på bussen på väg till Jakobstad och kände mig klipsk som hade lurat plikterna. Jag bor hos och stannar hela helgen. Som tack för att jag fick komma och våldgästa har jag bakat två sorters bröd och morotskaka.

Förra söndagen satt jag och skrattade åt lördagen.

Denna söndag är fiilisen allt annat än glad.

Men veckan i Vuokatti med biämnesjumpagruppen var kul. Alltid något.

Här sitter jag i sängen, äter yoghurt med hemgjord müsli och skrattar åt gårdagen. Det mesta känns bra nu.

Idag lärde jag mig att dansa tango. För tredje gången. Hoppas den sitter nu! Utöver det har jag i princip bara vallat mina skidor och min snowboard och senare i kväll ska jag skrinna. Bra dag.

Nu ska jag svara på Mofas mail.

Vårterminens schema börjar ta form, och det ser bra ut. Inte så mycket närvaroplikt, men tyvärr massor av eget självständigt(hu!) arbete. Jag ska börja skriva upp egna deadlines i min kalender, men inte bara deadlines utan också när arbetena ska påbörjas. Det är en viktig detalj man ofta, nej alltid, glömmer.

Jag borde ha två sommarjobb säkrade nu också. Båda på Kökar. It feels good!

Tillbaka!

Minnet med bankkortskoden kom tillbaka inatt! Äntligen.

Igår hade jag en dubbellektion mellan 10 och 12. Jag försov mig. Jag missade hela lektionen.

I en månads tid nu har jag inte somnat tidigare än kl. 04 en enda gång. Så igår, när jag faktiskt kände mig lite trött efter kvällskursen, gick och la mig redan vid midnatt tänkte jag att det är nu jag ska börja stiga upp tidigt om morgnarna och så saker gjorda.

Yeah right. Jag har inget minne av väckarklockorna idag heller. Jag lyckas inte stiga upp tidigare än halv tolv!

Ta tag i livet

Imorgon ska jag dansa, prata med lärare, förhandsrösta, luncha med Inttu och Ika och börja den tredje kursen i idrottspsykologi.

Makaronilåda

Kusin Viktor från Pargas har flyttat tillbaka till Vasa efter ett år i Drakan. Han har fått lägenheten, men möblerna och allt annat är stuck in Purmo. Så jag bjuder honom på makaronilåda idag. Ika bjudor honom på en veckas boende i sin och Hannes grymt stora retrolägenhet.

Ja, för Ika har också flyttat till Vasa, så nu har jag plötsligt två släktingar i Vasa!

Vems idé var det att lämna lägenheten ostädad och odiskad över jullovet? Att inte lägga på värmen under hela höstterminen, det var min idé, det kan jag erkänna. Och visst var det kallt inatt. I morse visade termometern nio grader. Nu är värmeelementet påslaget och graderna har stigit till tolv. Men det är nog för kallt för att diska. Eller hur?

Några ord om 2011

Jag försöker minnas vad jag gjorde förra året. Det är inte helt lätt.

- Nyåret 2010-2011 tillbringade jag i en liten fjällstuga i Norge utan el. Jag somnade ungefär kl. 00.15.
- Jag njöt av vintern på Kökar med nya skidor.
- Jag grät floder, gick i arbetshandledning och åt ångestdämpande.
- Med brandkårsgänget från Strandnäs åkte jag på en rolig skidresa till Romme.
- Två av mina närmaste vänner blev mammor. På köpet blev jag gudmor till den ena killen.
- Sportlovet tillbringades på Replot, lite som rehab. På vägen dit höll färjan på att fastna i isen och jag höll på att frysa ihjäl i min inte alltid så fungerande bil.
- På påsken kunde man nästan slänga av sig alla kläder, så varmt var det. Jag var med ett gäng på utflykt bland klipporna på Kökar och grillade gott. Några tog sig ett dopp i havet och vi hörde sälar.
- Vappen och första maj firades också på Kökar, men med ett helt annat gäng. Vi stampade med Leroy, missbrukade Nyan cat och åt niorätters.
- Skolavslutningen ledde också till många tårar, men också en otrolig lättnad.
- Midsommaren var länge ett enda stort frågetecken, men jag fick besök från Sverige och njöt av underbar sommar på Kökar.
- Brandkårslägret i Molpe i juli höll jag på att missa och skäms otroligt mycket över hur det hela gick till.
- Jag hade en inneboende i juli och augusti, och det var fint.
- Sommaren bjöd på paddlingsturer, besök från när och fjärran, snipäventyr, folkmusik och kräftskivor.
- Jag fick också gå på mitt första kompisbröllop och jag har svårt att tro att något annat bröllop skulle kunna bli roligare!
- Bilen fick punktering två gånger.
- Hösten medförde flytt till Vasa och fortsatta studier. Den första tiden sov jag nästan hela tiden och hittade ett spel på Facebook som har slukat otaliga timmar.
- Jag gick på folkmusikfestival, tog tag i fiolspelandet, började med folkdans och har fått testa på bågskytte, golf och curling.
- Jag deltog i min första årsfest, i studiesammanhang, och det i Ekenäs.
- En kompis från Åland gjorde sin praktik i Vasa och höll mig sällskap.
- Julen firades i Ingå med tjocka släkten. Där uppträdde jag och min kusin med julsånger på fiol och dragspel.
- Nyåret 2011-2012 firades i Mariehamn med brandkårsvänner.

Jullov på Åland

Ett skratt- och ångestfyllt jullov har tillbringats på Åland. Någon hade flyttat in i min lägenhet på Kökar, det kändes inte alls bra. Men så mycket har jag inte uppnått här i livet (ännu) att mina gamla bostäder kan bli museum, som en vis man sa.