Självständighetsdagen igår. Firar man den? Hedrar man den? Vad gör man egentligen? Jag tycker att fira låter lite för glatt och energiskt. Enligt SAOL betyder fira att högtidlighålla eller hylla. Okej, då går jag med på att vi firade Finlands självständighet igår. Till stor del på Twitter, till mångas förargelse.

Idag har jag fått låna en telefon, efter en vecka utan fungerande egen.  Det börjar plinga in en massa meddelanden, men största delen var gamla från 2010. Underligt.

Nu sitter jag och övar Vårt land på fiol. Än så länge låter det för j*vligt, men snart kanske man hör vilken låt det är. För att ha en chans att hänga med i noterna har jag skrivit om varje not till vilket finger jag ska ha på vilken sträng. Praktiskt.

19 värmeljus brinner i min lägenhet. Ett till så hade det varit ett per kvadratmeter. Hoppas det blir lite varmare.

Jag är helt redo för långhelg nu; tillbringade några timmar på stadsbiblioteket och bar hem så många böcker jag bara orkade bära. Jag var också sugen på att låna någon språkkurs (samiska kanske?) på CD, men jag har ju ingen CD-spelare. Tänk om den här ivern man får ibland skulle fördela sig lite jämnare över dagarna. Nu ska jag baka något.

Om det är något jag har rutin på så är det att sova oregelbundet. Nu är jag i Academill, trött och utan motivation. Jag ligger på en bänk utanför ett auditorium och väntar på ett möte som börjar om 45 min. Som vanligt hade jag tänkt och trott att jag skulle utnyttja dötiden till något av alla de tusen arbeten som ska lämnas in. Som vanligt händer det inte.

Jag vill hem, jag vill sova och jag vill vakna med alla skolarbeten gjorda.

Gårdagen kändes helt för jävlig, utan egentlig orsak. Den här dagen har varit bättre. Inte för att jag har gjort något skolarbete, men jag har strukturerat mina studier. Nu vet jag EXAKT vilka kurser jag ska gå vilka perioder och i vilken ordning jag ska prioritera alla tusen ogjorda skolarbeten. Nu ska jag börja beta av! Det ska bli 80 sp det här läsåret och lika många nästa läsår. Det betyder att jag går över gränsen på 300 sp, men det blir så om jag ska ta alla obligatoriska kurser. Hittills har intresset varit större för valbara kurser, så de obligatoriska har släpat efter.

Hatar, hatar, hatar huset jag bor i.

Superfin Stafettkarneval det här året också. Nästa år MÅSTE jag få med Kökar skola. Nu har jag påbörjat sommarlovet och är på väg till min söderhavsö. Framme om en halvtimme.

Jag fick separationsångest igår. Vissa vänner är det svårt att lämna, om det än är för bara någon månad.

Tyskland

Efter Kreta och Kökar blev det morsdagsfirande i Lappvik och en övernattning, sen bar det vidare. Först några timmar i Ekenäs där jag provade och lånade uniformer till Tysklandsresan, sen en kort stund i Åbo där jag träffade yngsta syster och bytte ut tåget mot min bil. Jag kom fram till Vasa ungefär elva på kvällen och sov första och hittills enda natten hemma i maj månad.

Dagen därpå blev det en sväng via universitetet och sedan packa om kappsäcken och ta tåget ner till Helsingfors igen. Jag fick sova hos Anders och Axel som bor riktigt nära tågstationen. På Helsingfors-Vanda flygfält träffades hela CTIF-gänget från Finland, men vi flög till Berlin med två olika flyg. Därefter blev det inrikesflyg Berlin-Nürnberg och sedan brandbil till Amberg som ligger ca 65 km öster om Nürnberg.

Det visade sig att vi var bland de allra första som hade anlänt, om man inte räknar med CTIF-kommissionen, de anställda. Vi blev bjudna på revbensspjäll, hamburgare och korv på Amberg brandstation. Amberg har ca 45000 invånare, så staden är inte så stor men det är brandstationen! Vi skulle ändå inte sova där, så vi fick åka vidare till en mindre ort och till ett gästhem som visade sig vara i anslutning till ett kloster. Frukost dagen därpå serverades i kyrkan som låg på samma gård och kyrkklockor ringde konstant.

Vi gjorde mycket roligt och intressant i Tyskland, men jag tänker inte skriva om allt. Det jag kunde konstatera under resan var att språkkunskaper har man aldrig för mycket av och att de finländska (som alla var finlandssvenska) kunde kommunicera lättare än de flesta. Våra ungdomar kunde tillsammans svenska, finska, engelska, tyska och spanska. T.ex. britterna kunde bara engelska.

Jag fick också använda lite av min skoltyska, men det är synd att jag inte kan mer tyska! Jag hängde med i instruktioner och små konversationer, men under föreläsningarna använde jag mig av den engelska tolkningen.

Jag märkte också att dieten vi gick på, under de fem dagarna vi var där, var väldigt anti-vegetarisk. Till och med jag saknade grönsaker. Och vanligt vatten. Allt var kolsyrat. Det dracks läsk från morgon till kväll.

Vi hade ändå sjukt, och då menar jag sjukt, roligt. Jag vill åka på fler utlandsresor i brandkårens tecken!

Nu ska jag äntligen få sova hemma några nätter! I hela maj månad lär det bli sammanlagt 4 nätter hemma. Den andra blir inatt.

Kreta

Det var skönt med värme och solsken på Kreta, men den som tror att det var en semesterresa tror fel. Jag skulle inte göra om det, så det är tur att jag ska få betalt för resan.

Vistelsen på Kreta fick mig att fundera på en reseledarkarriär. Reseledarna vi hade var bra och jag blir ju så glad av blandningen mellan svenska, norska och danska. Jag vill också hjälpa och guida semesterfirare på skandinaviska. Antagligen borde jag träna upp min engelska först.

Jag fick lära mig att det växer 34 miljoner olivträd på Kreta och att italiensk olivolja höst antagligen är från Kreta. Italienarna byter bara etikett på flaskan och exporterar vidare. Men med mig hem hade jag två flaskor olivolja med grekisk etikett.

Inför hemresan fick jag dela med mig av mitt bagage, för kappsäcken vägde alltför mycket. Vid check in visade vågen 20,8 kg, men ingen reagerade och jag behövde inte betala någon överviktsavgift.

Det blev en lång resenatt och jag var riktigt slut när jag till slut kom fram till Kökar. Och där stannade jag därför ett dygn extra. Kökar är fint.

Jag kom hem på Vappen efter kompis- och kusinträff i Jakobstad och hölls hemma hela kvällen. Visst var jag sugen på att klä mig i halare och studentmössa jag också, men jag var tvungen att tvätta kläder och packa om kappsäcken.

På första maj blev det inte heller någon picknick i det fina vädret, men det blev folkdansuppvisning istället! Riktigt kul, har inte uppträtt med folkdans på kanske 13 år. Jag fick låna mammas fina Tenaladräkt, men hade glömt att skaffa vita höga strumpor, så jag fick improvisera lite med tennissockor, målartejp och sönderklippta vita ankelhöga strumpor. Det var inte fint, men jag vågade inte göra på något annat sätt heller.

Efter dansen tog jag mitt pick och pack och körde ner till Åbo och är är jag nu. Imorgon bitti bär det av mot Åland där jag stannar en natt och sen är det Kreta som gäller för en vecka.