Ingen diskotanssia på RG Line Umeå-Vasa. Inte så mycket annat heller. Jag föredrar nog M/S Gudingen Galtby-Långnäs, där är det inte lika mycket folk den här tiden på året.

Bra vecka på Åland och i Umeå har jag haft. Jag har skrattat så jag har börjat gråta många gånger i Umeå. Umeå Universitet var stort och häftigt. Jag vill studera samiska där! I övrigt imponerade inte Umeå så värst mycket. Det var vinterväder alla dagar utom idag, det var enorma ombyggnadsprojekt överallt, så det var svårt att få en bild av hur staden egentligen såg ut.

I flyget till Umeå satt också både Tomas Ledin och Thomas Järvheden. Uuh. Men ingen av dem fick ett lika fint mottagande på flygplatsen som jag. Jag möttes av finska flaggan, namnskylt (med namnet "Cia Suomalainen") och munspel!

Hälsningar från Umeå. Här är kallt och jag ser inga tecken på att våren skulle ha kommit. Ingen samekultur har jag upplevt och staden är inte alls så vacker i sitt enorma ombyggnadsskede. Vart man än ser står det grävmaskiner och uppgrävda vägar.

Just nu har åk 9 i Kökar möte inför sin klassresa till Kökar och jag var med på ett hörn via Skype. Det fungerade rätt okej tills kontakten plötsligt bröts. Nu vet jag inte om eleverna försöker nå mig igen eller om de kör vidare utan mig. Men jag får väl sitta framför Karin och Sporres dator och vänta snällt för säkerhets skull.

Idag var dagen då jag skulle ägna hela kvällen åt ett skolarbete som ska presenteras imorgon. Men så sover jag bort den istället. Lyckat.

Om tre dagar befinner jag mig på Åland.
 Om sex dagar befinner jag mig i Umeå.
Om nio dagar befinner jag mig i Jakobstad.
Om tolv dagar befinner jag mig i Vasa.
Om tretton dagar befinner jag mig på Åland igen.
Om fjorton dagar befinner jag mig i Stockholm.
Om femton dagar befinner jag mig på Kreta.
Om tjugoen dagar är jag tillbaka i Stockholm.
Om tjugotvå dagar vet jag inte var jag är, men
om tjugosju dagar är jag på väg till Tyskland.
Om trettiotvå dagar är jag i Helsinfors.
Om trettiotre dagar är jag i Vasa.
Om trettiofem dagar är jag i Helsingfors.
Om trettionio dagar är jag i Vasa.
Om fyrtiofyra dagar är jag på Kökar och då borde jag kanske ha tömt min lägenhet i Vasa. Om jag hinner. Och om det finns ett ställe att lägga alla grejer på.

Igår blev jag sur, åt kebab och låg vaken länge. Men så vaknade jag rekordtidigt imorse. Fortfarande sur.

Salmiakrelationer

När jag ser olika salmiaksorter tänker jag automatiskt på olika personer.

Gamla bilar förknippar jag med mamma. Både hon och jag köpte några sådana som lördagsgodis back in the days. Och det var faktiskt godis som räckte länge!

Hockeypulver är definitivt min och Sannas grej. Helst ska man ha en orange Bonbon-klubba att doppa i pulvret också. Hockeypulver får mig alltid att tänka på sommaren 2008 i Oslo.

När jag och Mia gick hem från skolan i lågstadiet köpte vi alltid upp våra småpengar på Oukki doukki och vräkte i oss dem snabbt, så ingen där hemma skulle märka att vi hade köpt godis.

Dessa har jag ätit massor av under gymnasielektionerna, främst under biologin och geografin. Jag kallar karamellerna för Fröppekarkkin, eftersom det var jag och Fröppe som delade på otaliga askar.

Supersalmiak, eller "ögon" som Lina sa kommer för alltid att förknippas med henne. Jag minns speciellt hur vi åt dessa under alla folkdansstämmor runt om i Svenskfinland.








Kolla in bloggen salmiyuck.com (får inte länken att fungera)!

För övrigt saknar jag salmiaksorten Turkisk peppar lakrits, som tidigare såldes i gula påsar. Nu hittar man den bland andra sorter i de ljusblåa påsarna.

Har ni någon speciell salmiaksort ni förknippar med mig?

Finska

Jag blev godkänd i lilla språkprovet i finska! Försökte första gången 2006, men nu gick det alltså äntligen vägen.

Osteli on hyveli, som jag sa när jag var ännu mindre.

Novia

Ikväll sitter jag igen i Novias utrymmen i Vasa. Det är vid denna högskola som mina båda systrar studerar. Sedan årsskiftet jobbar även den äldsta här. Här är jag för att granska språket i hennes slutarbete, deadline är på fredag så ni kan ana stressen.

Den yngre av systrarna fyller år idag i sällskap av många andra. 28.3 måste vara ett av de datum som har onormalt antal födslar. På riktigt.

Imorgon dyker några vänner upp här i Vasa och så följer ett firande av Pampas Nationaldag i dagarna tre. Halaren åker på igen.

Läppstift

Jag använder aldrig läppstift. Men idag, på en måndag i min ensamhet, fick jag för mig att använda lite läppstift. Resultatet var att jag såg ut som en dragqueen.

Förbannad!

Det har på Facebook figurerat ett foto av en kvinna från svenska Melodifestivalen. På Facebook har hon blivit hånad offentligt och det har gillats av nästan 2000 personer. Mobbarna menar att hon får skylla sig själv för att hon är äcklig, ohygienisk och dum i huvudet. Vad har denna kvinna gjort?

På bilden är hon glad och hejar på artisterna viftande med någonting i handen. Vad är fel med det?

Ja, just det. Hon har inte rakat sin armhåla och därför förtjänar hon att bli offentligt uthängd på nätet och hånad av alla.

För det första får folk göra som de vill med sin egen kropp. Bryter de mot alla jävla normer vi har så får man FORTFARANDE göra som man vill.

För det andra får man inte mobba och trakassera folk för att de inte följer alla tragiska oskrivna regler som finns för att... Ja, varför finns de ens? Vem har rätt att avgöra om du ska pierca dig i läppen, klippa håret kort, raka benen, tatuera dig, använda smycken, klä dig i rött, använda keps, tycka om Elvis Presley, bära tights och ha lösnaglar? Exakt, du själv.

Varför blir man stämplad som äcklig, ohygienisk och dum i huvudet om man inte rakar armhålorna? Gäller det bara armhålorna? Gäller det bara kvinnor? Är det bara cellgiftsbehandlade människor som är läckra, fräscha och intelligenta?

En fråga bara: Är det kanske ni som också är av åsikten att våldtäktsoffret får skylla sig självt?

Tacka vet jag fina människor, som Hanna Fridén, som orkar kämpa mot idiotmobbare som dessa. Läs vad hon gjorde: www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalor-da-fortjanar-du-att-mobbas-och-trakasseras-pa-internet