Nya lärdomar

Under veckoslutet har jag lärt mig att man inte behöver åka ända till Las Vegas för att spontangifta sig.

Dessutom lever jag nu efter mottot: "Det är bara att köra på tills man möter väggen!"

Och om jag inte möter väggen den här veckan så lär jag aldrig göra det.

Välj sjön

"Välj sjön" är ett program som ska locka elever i åk 9 att studera sjöfart i olika former. Det var det vi deltog i idag. Tyvärr var nog inte upplägget speciellt pedagogiskt eller ändamålsenligt. Jag är rädd för att många elever blev allt annat än lockade. P.g.a. förbindelsebåtarnas tidtabeller tror jag ändå vi missade det bästa dagen hade att erbjuda. Och det var en rundvandring på Birka Paradise. Vi hann se baren och äta frukost.

Jag hann med ett depåbesök i Strandnäs och hade turen att träffa kårens ansvariga ungdomsledare. Det ledde till att jag nu har elva stycken brandkårsoveraller till alla blivande ungdomsbrandkårister på Kökar. Nu är det bara att sätta sig ner och planera första övningen nästa vecka och fortsätta med hela höstens program. Men så är det så mycket annat man också borde planera.

Färjan gick 6.30 imorse och jag är tillbaka med färjan 20.45.

Tjohej så bra det gick för Kökar i de åländska skolmästerskapen i friidrott! Många fina prestationer ledde till bl.a. fyra medaljer. Hela lördagen var riktigt lyckad och jag höll på att somna flera gånger under middagsbjudningen i Mariehamn. Men idag är det måndag och krafterna är tillbaka. Vi firade ju friidrottstalangerna i skolan idag också.

Idag trodde ortens präst att jag gick i högstadiet, och imorgon fortsätter det säkert. Jag ska med niorna på något evenemang till Mariehamn igen. Det ska bli kul att se om någon tror jag är deras klasskamrat.

Ikväll har jag varit på brandkårsmöte och nu är det beslutat att ungdomsverksamheten kör igång om en vecka! Tjohej!

Väckning klockan 05.00, sen iväg på en heldag i Mariehamn med friidrott och simning. Hemma igen klockan 21.00 eller på söndag.

Underligt hur alla veckoslut börjar vara bokade för i höst redan...

Utmattad

Tidigare idag undrade jag om min trötthet beror på sömnbrist(så mycket som jag har sovit den här veckan kan det knappast vara det), allergi (jag brukar inte ha allergibesvär den här tiden på året, men här är det annorlunda) eller de facto att jag har för mycket att göra. Senare idag fick jag en förklaring. För pang bom bang så var jag förkyld och nu går snorproduktionen på högvarv.

Om jag har tur så är jag frisk på lördag. Om jag har otur(ja, vi ska inte gå in på det här om tur existerar) så kommer det att bli en tung lördag. Dags att ta fram vinterjackan och få lite snowboardfiilis. Ah, nu blev jag sugen på snowboarding.

Alternativa metoder

Under lärarstudierna är allt väldigt enkelt. Man låtsas ha en klass på 20 elever, självklart 10 flickor och 10 pojkar. Man har tillgång till ALLT man kan tänkas behöva: utrymmen, pengar, extra personal, redskap, miljö m.m. När man planerar en lektion kan man själv välja vilka färdigheter eleverna sitter inne med från tidigare. Allt är som sagt enkelt.

Jag hade säkert blivit hur naiv som helst om jag inte skulle ha haft ett år bakom mig som lärare. Året 04-05 fick mig nog verkligen att inse hur "enkelt" allt är. Elever som vägrar göra allting. Elever som låser in sig på toaletterna. Elever som sjunger hatsånger till en. Men det var ett sjukt bra år.

Det här kommer också att bli ett sjukt bra år. Också här är man tvungen att använda kreativiteten när det saknas spjut, kulor, löpbanor och höjdhoppsutrustning och man ska delta i Åländska skolmästerskapen i friidrott om mindre än två veckor. Därför har jag nu kört runt med bilen och måttbandet och hittat en rak sandväg som man kan springa 100m på, utan desto större sluttning. Jag har också hittat ett ganska bra, men kuperad 800m-bana mellan åkrar, berg, hus och sjöbodar. Och så tog jag yxan i handen och tillverkade några spjut. Ja, och så var det ju det här med att gräva upp längdhoppsgropen. Check.

Färjan bort

Jag sitter på m/s Gudingen på väg bort från Kökar. Det ska bli Mariehamn en helg nu. Än så länge tycker jag inte att det är så tråkigt att sitta på färjan, har man bara något att göra så går det riktigt bra. Det är ändå lika bra att vänja sig, det finns liksom inte något alternativ.

Med på färjan är också sex av mina elever. Två av dem åker färjan varje dag till och från skolan. 1h 10 min tur och retur. Plus bil- och taxitransport till och från färjan. Och det här redan som sjuåringar. Det blir långa skoldagar det! Att bo i skärgården är nog lite speciellt.

Min resa tar 2h 30min, och jag har ungefär en timme kvar. Jag ska gå ut och sätta mig i solskenet. Sen blir det go-cart.

Förresten är jag värdelös på fotboll.

Så här har det börjat

Efter många härliga sommarlovsdagar i nya hemkommunen har skolan börjat. På måndag var det möte med rektorn, på tisdag skärgårdslärarträff på Kumlinge och på onsdag planeringsmöte med hela personalen. Det kändes charmigt att åka en hyrd båt i över en timme på tisdagen för att komma till träffen. Ännu charmigare att sitta i båten på väg hem och dricka ett glas vin.

Idag har jag då träffat alla elever för första gången och fått ett riktigt bra intryck. Jag kände att jag fick kontakt med många och kommer att ha ett bra läsår framför mig. Av mina kollegor har jag redan ett bra intryck. Vi är redan i de skedet att vi kan vara sarkastiska mot varandra. Det gillar jag.

Imorgon blir det fotbollsturnering hela dagen i skolan och sen ska jag iväg till fasta Åland för att köra go-cart med Strandnäs FBK.

Hejdå Oslo. Hej Kökar!

Nu har jag flyttat. Det blev lite sorgligt att lämna Oslo och alla där. Men flytten gick riktigt smidigt och nu sitter jag här i min fina lägenhet på soliga Kökar. Det kommer att bli ett riktigt bra år här.

Dålig tajming

Igår hade jag en riktigt härlig dag. Efter en timme på jobb med kanelbullar, glass och hallon åkte jag och tre arbetspolare ner till Brygga på öl. En öl skulle det bli (jag vet, så säger man alltid), för två skulle resa iväg till Sverige över helgen. Vi hade kul och det blev fler öl, så många att en sket i sverigeresan och den andra... Ja, jag vet inte hur det blev med den resan faktiskt. Kvällen fortsatte efter dusch- och matpus, men då för bara två av oss. Jag har träningsvärk i magmusklerna efter allt skrattande.

Det som stör mig så är att vi inte har gjort någonting tillsammans tidigare, inte förrän nu - när jag flyttar iväg. Typiskt. Det känns bittert.