Vem kunde ana att det skulle vara så stressigt att vara ledigt en vecka?

Idag har det varit en dag till sängs. Jag har legat i sängen från morgon till kväll med undantag för några steg till kylskåpet och toaletten. Det är okej att göra det ibland.

Pengarna rullar in

Jag visste nog för länge sen att det lönar sig att vara aktiv inom brandkårsverksamheten. Som nu när man har dåligt med pengar, ja då dyker det upp ett brev med posten där det står att SPEK (Räddningsbranchens centralorganisation) har överfört pengar till mig. Hur mycket? Hela 3,22 €! Men för det kan jag ju köpa en lunch i skolan.

Jag tror att jag fick två nya vänner idag. Det känns bra.

Grön jul

Igår skulle jag för första gången baka brownies, för jag var sugen på något gott och råkade ha alla ingredienser som behövdes. Så tänkte jag att allt blir lite roligare med muffinsformar, så jag klickade smeten i dem. Det jag inte hade räknat med var att smeten skulle svälla så mycket som den gjorde, så allting blev egentligen en enda röra med papper i. Men det var gott.

Sedan ägnade jag några timmar åt julklappsfunderingar. Jag räknade ut att det är 24 släktingar jag brukar uppvakta med julgåva och blev lite chockad. Det positiva är att vi i år har bestämt att julklapparna ska vara begagnade eller hemgjorda. Det negativa är att det här innebär enorma julförberedelser! Vi ska dessutom ha rim till alla paket och jag brukar satsa extra mycket på fin presentförpackning.

Så har jag också bestämt mig för att åka hem till Lappvik hela nästa vecka. Jag ringde mamma och frågade om det är okej att jag kommer dit och så skickade jag mejl till alla svenskspråkiga grundskolor i kommunen och erbjöd mina värdefulla vikarietjänster. Hoppas någon nappar.

Vasa Folk

Jag kom hem från Åland i torsdags och trots att jag körde under dagtid var jag så trött att jag blev tvungen att ta en powernap i Raumo. Men ingen punktering eller så. Jag hann inte via lägenheten, för jag hade en kurs i idrottspsykologi på schemat. Jag stannade ändå på Hesburger för att slänga i mig lite mat så jag skulle orka till klockan nio på kvällen. Och på Hesburgers parkering fick jag se mina grannar från Kökar! Det var ett trevligt möte.

Kursen fortsatte under fredag kväll och under tiden anlände Niccan till Vasa. Tillsammans gick vi på folkmusikfestivalen Vasa Folk fredag och lördag efter mitt kursande. Dit for mina sista 20 euro jag hade på kontot, men det var det värt. För pengarna fick jag lyssna på fin folkmusik av olika slag, lära mig att dansa polska och dansa fritt till spelmän som jammade.

Nu är det söndag och jag är ganska trött efter en intensiv och rolig helg. Nu puttrar en vegetarisk soppa enligt receptet "man tager vad man haver", eftersom jag inte har råd att köpa mat på en vecka. Så kan det gå.

Alla räkningar är inte betalda och jag har exakt 20 euro kvar på kontot. Jag hatar den här situationen.

Karma?

Jag som startade mot Åland i god tid.
Jag som inte skulle stressa och behöva köra rally på vägarna.
Var gick det fel? Jo, 50 km söder om Raumo. Där fick ena framdäcket för sig att släppa iväg en smygare, så det var bara att rulla in på en grusväg och svära högt.

Först ringde jag pappa och sa att jag hade fått punktering.
Sen ringde jag Kikki och sa att jag hade fått punktering.
Sen uppdaterade jag statusen på Facebook.
Sen ringde jag Sabina och sa att jag hade fått punkterning.

En halvtimme senare, eller många svordomar, åländska bilar som kör förbi och någon tår senare ger jag upp. Jag får inte bort reservdäcket som finns under bilen. Jag stannar en traktor, nervös för att inte kunna kommunicera med chauffören. Jag hade repeterat några finska fraser tyst för mig själv, men när gubben hoppade ut och babblade på i någon för mig okänd dialekt kom jag av mig. Men det löste sig. Jag fick hjälp även om jag säkert uppfattades som väldigt oartig och otacksam med mina "mmm", "kyllä", "en" och ett "kiitos" i slutet.

Som om inte det vore nog uppstod nästa problem när jag kom fram till färjfästet i Pargas och skulle över till Nagu. Då är bilkön lång och jag blir den första som får stanna kvar på kajen när färjan åker fullastad iväg. Snart inser jag att jag inte hinner i tid med färja 2 för att komma i tid till färja 3 och då gör sig paniken påmind igen. Några samtal och tårar senare har iaf färja 3 lovat att vänta på mig.

Jag hoppas att det här inte är det man kallar karma. För vet ni vad? Även om det oftast ordnar sig till slut så orkar jag inte ha det så här längre!

Kinamat

Idag bestämde jag mig att testa på det kinesiska kvartersmathaket. Gumman som jobbade där var världens gulligaste och portionen jag fick var världens största. Jag orkade inte äta upp allt. Men maten borde bara ätas på lördagar när det är godisdag, så söt var den!

Borde jag bli väktare?

Idag när jag gick på stan hörde jag någon ropa. Instinktivt tittade jag ditåt och fick se en pojke komma springande runt ett hörn. Någon försökte fånga honom, men han slet sig ur greppet och sprang över torget och vidare längs med Handelsesplanaden. Inte långt efter kom en väktare och vid ett skede såg det ut som om vakten skulle hinna ikapp. Jag tror inte han gjorde det, men fick aldrig se hur det slutade.

Jag fick stor lust att själv börja springa efter den här pojken, bara för att se om jag skulle ha varit tillräckligt snabb och uthållig. Men jag stod på andra sidan torget och hann inte riktigt tänka så långt tillräckligt fort. Undrar hur det gick. Vet någon om man som väktare testas i löpning?

Nu ska jag iväg till Vasa räddningsverk på utskottsmöte. Det är ungdomsledarna i länsförbundet Svenska Österbotten som ska diskutera brandkårsverksamhet för ungdomar. Jag hoppas kunna bidra med något.