Igår skulle jag för första gången baka brownies, för jag var sugen på något gott och råkade ha alla ingredienser som behövdes. Så tänkte jag att allt blir lite roligare med muffinsformar, så jag klickade smeten i dem. Det jag inte hade räknat med var att smeten skulle svälla så mycket som den gjorde, så allting blev egentligen en enda röra med papper i. Men det var gott.
Sedan ägnade jag några timmar åt julklappsfunderingar. Jag räknade ut att det är 24 släktingar jag brukar uppvakta med julgåva och blev lite chockad. Det positiva är att vi i år har bestämt att julklapparna ska vara begagnade eller hemgjorda. Det negativa är att det här innebär enorma julförberedelser! Vi ska dessutom ha rim till alla paket och jag brukar satsa extra mycket på fin presentförpackning.
Så har jag också bestämt mig för att åka hem till Lappvik hela nästa vecka. Jag ringde mamma och frågade om det är okej att jag kommer dit och så skickade jag mejl till alla svenskspråkiga grundskolor i kommunen och erbjöd mina värdefulla vikarietjänster. Hoppas någon nappar.
31.10.11
30.10.11
Vasa Folk
Jag kom hem från Åland i torsdags och trots att jag körde under dagtid var jag så trött att jag blev tvungen att ta en powernap i Raumo. Men ingen punktering eller så. Jag hann inte via lägenheten, för jag hade en kurs i idrottspsykologi på schemat. Jag stannade ändå på Hesburger för att slänga i mig lite mat så jag skulle orka till klockan nio på kvällen. Och på Hesburgers parkering fick jag se mina grannar från Kökar! Det var ett trevligt möte.
Kursen fortsatte under fredag kväll och under tiden anlände Niccan till Vasa. Tillsammans gick vi på folkmusikfestivalen Vasa Folk fredag och lördag efter mitt kursande. Dit for mina sista 20 euro jag hade på kontot, men det var det värt. För pengarna fick jag lyssna på fin folkmusik av olika slag, lära mig att dansa polska och dansa fritt till spelmän som jammade.
Nu är det söndag och jag är ganska trött efter en intensiv och rolig helg. Nu puttrar en vegetarisk soppa enligt receptet "man tager vad man haver", eftersom jag inte har råd att köpa mat på en vecka. Så kan det gå.
Kursen fortsatte under fredag kväll och under tiden anlände Niccan till Vasa. Tillsammans gick vi på folkmusikfestivalen Vasa Folk fredag och lördag efter mitt kursande. Dit for mina sista 20 euro jag hade på kontot, men det var det värt. För pengarna fick jag lyssna på fin folkmusik av olika slag, lära mig att dansa polska och dansa fritt till spelmän som jammade.
Nu är det söndag och jag är ganska trött efter en intensiv och rolig helg. Nu puttrar en vegetarisk soppa enligt receptet "man tager vad man haver", eftersom jag inte har råd att köpa mat på en vecka. Så kan det gå.
28.10.11
27.10.11
Karma?
Jag som startade mot Åland i god tid.
Jag som inte skulle stressa och behöva köra rally på vägarna.
Var gick det fel? Jo, 50 km söder om Raumo. Där fick ena framdäcket för sig att släppa iväg en smygare, så det var bara att rulla in på en grusväg och svära högt.
Först ringde jag pappa och sa att jag hade fått punktering.
Sen ringde jag Kikki och sa att jag hade fått punktering.
Sen uppdaterade jag statusen på Facebook.
Sen ringde jag Sabina och sa att jag hade fått punkterning.
En halvtimme senare, eller många svordomar, åländska bilar som kör förbi och någon tår senare ger jag upp. Jag får inte bort reservdäcket som finns under bilen. Jag stannar en traktor, nervös för att inte kunna kommunicera med chauffören. Jag hade repeterat några finska fraser tyst för mig själv, men när gubben hoppade ut och babblade på i någon för mig okänd dialekt kom jag av mig. Men det löste sig. Jag fick hjälp även om jag säkert uppfattades som väldigt oartig och otacksam med mina "mmm", "kyllä", "en" och ett "kiitos" i slutet.
Som om inte det vore nog uppstod nästa problem när jag kom fram till färjfästet i Pargas och skulle över till Nagu. Då är bilkön lång och jag blir den första som får stanna kvar på kajen när färjan åker fullastad iväg. Snart inser jag att jag inte hinner i tid med färja 2 för att komma i tid till färja 3 och då gör sig paniken påmind igen. Några samtal och tårar senare har iaf färja 3 lovat att vänta på mig.
Jag hoppas att det här inte är det man kallar karma. För vet ni vad? Även om det oftast ordnar sig till slut så orkar jag inte ha det så här längre!
Jag som inte skulle stressa och behöva köra rally på vägarna.
Var gick det fel? Jo, 50 km söder om Raumo. Där fick ena framdäcket för sig att släppa iväg en smygare, så det var bara att rulla in på en grusväg och svära högt.
Först ringde jag pappa och sa att jag hade fått punktering.
Sen ringde jag Kikki och sa att jag hade fått punktering.
Sen uppdaterade jag statusen på Facebook.
Sen ringde jag Sabina och sa att jag hade fått punkterning.
En halvtimme senare, eller många svordomar, åländska bilar som kör förbi och någon tår senare ger jag upp. Jag får inte bort reservdäcket som finns under bilen. Jag stannar en traktor, nervös för att inte kunna kommunicera med chauffören. Jag hade repeterat några finska fraser tyst för mig själv, men när gubben hoppade ut och babblade på i någon för mig okänd dialekt kom jag av mig. Men det löste sig. Jag fick hjälp även om jag säkert uppfattades som väldigt oartig och otacksam med mina "mmm", "kyllä", "en" och ett "kiitos" i slutet.
Som om inte det vore nog uppstod nästa problem när jag kom fram till färjfästet i Pargas och skulle över till Nagu. Då är bilkön lång och jag blir den första som får stanna kvar på kajen när färjan åker fullastad iväg. Snart inser jag att jag inte hinner i tid med färja 2 för att komma i tid till färja 3 och då gör sig paniken påmind igen. Några samtal och tårar senare har iaf färja 3 lovat att vänta på mig.
Jag hoppas att det här inte är det man kallar karma. För vet ni vad? Även om det oftast ordnar sig till slut så orkar jag inte ha det så här längre!
20.10.11
Kinamat
Idag bestämde jag mig att testa på det kinesiska kvartersmathaket. Gumman som jobbade där var världens gulligaste och portionen jag fick var världens största. Jag orkade inte äta upp allt. Men maten borde bara ätas på lördagar när det är godisdag, så söt var den!
19.10.11
Borde jag bli väktare?
Idag när jag gick på stan hörde jag någon ropa. Instinktivt tittade jag ditåt och fick se en pojke komma springande runt ett hörn. Någon försökte fånga honom, men han slet sig ur greppet och sprang över torget och vidare längs med Handelsesplanaden. Inte långt efter kom en väktare och vid ett skede såg det ut som om vakten skulle hinna ikapp. Jag tror inte han gjorde det, men fick aldrig se hur det slutade.
Jag fick stor lust att själv börja springa efter den här pojken, bara för att se om jag skulle ha varit tillräckligt snabb och uthållig. Men jag stod på andra sidan torget och hann inte riktigt tänka så långt tillräckligt fort. Undrar hur det gick. Vet någon om man som väktare testas i löpning?
Nu ska jag iväg till Vasa räddningsverk på utskottsmöte. Det är ungdomsledarna i länsförbundet Svenska Österbotten som ska diskutera brandkårsverksamhet för ungdomar. Jag hoppas kunna bidra med något.
Jag fick stor lust att själv börja springa efter den här pojken, bara för att se om jag skulle ha varit tillräckligt snabb och uthållig. Men jag stod på andra sidan torget och hann inte riktigt tänka så långt tillräckligt fort. Undrar hur det gick. Vet någon om man som väktare testas i löpning?
Nu ska jag iväg till Vasa räddningsverk på utskottsmöte. Det är ungdomsledarna i länsförbundet Svenska Österbotten som ska diskutera brandkårsverksamhet för ungdomar. Jag hoppas kunna bidra med något.
18.10.11
I lördags våldgästade jag en fest under tiden jag väntade på att köra hem syrran med avec från en årsfest. Som tack för att jag fick hänga där tog jag med några cupcakes och macarons till värden. Men han verkade helt ointresserad av min present, så det var kanske lite bortkastat.
Ikväll när jag körde hem från Sandra och Sebbe slog det mig att öppethållningstiderna här är något helt annat än i Oslo. Okej, de är något helt annat än på Kökar också, men man vill ju jämföra med det bättre. I Oslo kunde man hitta dygnsöppna kiosker lite överallt. Och just idag när man var lite sugen på något gott saknade man Oslo extra mycket.
Ikväll när jag körde hem från Sandra och Sebbe slog det mig att öppethållningstiderna här är något helt annat än i Oslo. Okej, de är något helt annat än på Kökar också, men man vill ju jämföra med det bättre. I Oslo kunde man hitta dygnsöppna kiosker lite överallt. Och just idag när man var lite sugen på något gott saknade man Oslo extra mycket.
13.10.11



I tisdags, efter bowlingen, fick Dany vara med om en Ollis-tisdag. Och han hade nog betydligt mycket roligare än jag. På Valfrid-dagen, alltså onsdagen, fick jag faktiskt en Valle på besök en kort sväng. Sen blev det folkdans i vanlig ordning och nu har jag bakat gröna macarons med rosa vitchokladfyllning och sockerkaksmuffins med rosa marshmallowfluff. Fint snacks till filmen The Flying Scotsman.
När jag vaknar blir det volleyboll, kemi och simning!
10.10.11
9.10.11
Meningslös dag
Denna dag har jag inte gjort något vettigt.
Jag skulle diska, men allt jag orkade diska var fem glas och två muggar.
Jag skulle tvätta kläder, men det glömde jag.
Jag skulle träffa en kompis från Västnyland, men han hann inte.
Jag ville träffa en kompis i Korsholm, men han hann inte.
Jag skulle träffa en kompis från Åland, men jag orkade inte.
Och p.g.a. allt jag skulle göra tackade jag nej till kortspel i Vasa. Det var ju dumt.
Men jag träffade min ena syster i ca tre minuter och fick lite kläder.
Jag köpte lite mat i kvartersbutiken.
Jag gräddade sex kanelbullar och åt upp alla på en gång.
Och jag låg till sängs resten av dagen. Nej, en dusch tog jag också, faktiskt.
Jag vaknade kring 14-tiden idag, efter att ha somnat lite över sju i morse. Jag känner verkligen hur nyttiga mat- och sovrutiner jag har.
Imorgon curling! Och kanske besök av en fejkålänning.
Jag skulle diska, men allt jag orkade diska var fem glas och två muggar.
Jag skulle tvätta kläder, men det glömde jag.
Jag skulle träffa en kompis från Västnyland, men han hann inte.
Jag ville träffa en kompis i Korsholm, men han hann inte.
Jag skulle träffa en kompis från Åland, men jag orkade inte.
Och p.g.a. allt jag skulle göra tackade jag nej till kortspel i Vasa. Det var ju dumt.
Men jag träffade min ena syster i ca tre minuter och fick lite kläder.
Jag köpte lite mat i kvartersbutiken.
Jag gräddade sex kanelbullar och åt upp alla på en gång.
Och jag låg till sängs resten av dagen. Nej, en dusch tog jag också, faktiskt.
Jag vaknade kring 14-tiden idag, efter att ha somnat lite över sju i morse. Jag känner verkligen hur nyttiga mat- och sovrutiner jag har.
Imorgon curling! Och kanske besök av en fejkålänning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
