Fortfarande lika värdelöst

Föregående inlägg är från 2013. Jag är fortfarande pank, utan studieframgångar och ångesten anfaller mig med jämna mellanrum. En vänjer sig.

Gick på stan idag. Köpte inget. Kommer hem och får världens shoppingsug. Klockan är för mycket, inga butiker öppna längre. Vilken tur.

Lärkan

Nu har jag äntligen flyttat till Lärkan i Vöråstan här i Vasa. Tack till sponsoren Mamma. Nu trivs jag hemma, kan duscha lite längre än två minuter, fryser inte med yllesockor under två täcken, har en ugn i köket (ja, jag har ett kök!) och slipper vakna varje gång grannarna öppnar sin dörr.

Jag har redan testat ugnen och det resulterade i någon sorts chokladcheesecake som nu står i frysen. Ja, jag har en frys också! Möbleringen är fixad, men jag saknar två soffben... Och när lillasyster kommer hit på besök hela nästa vecka ska vi förutom att ha skattjakt bland flyttlådorna också leka hitta-Cias-postlåda-leken.

Utöver flytten (som skedde under det såkallade sportlovet) har jag hittills stakat ihop 138 km på skidor den här säsongen, men endast två timmar skridskoåkning och två timmar snowboarding. Biämnespraktiken är på gång och jag undervisar i fyra veckors tid enbart fysik-kemi i åk 5-6.

Nu ska jag lektionsplanera. För en lektion där eleverna ska tillverka egna batterier.

Jullovet kom och gick och pappa jobbade ungefär livet av sig för att få min bil i skick.


61 km har jag skidat hittills den här säsongen och även om det inte är mycket så är det mer än vid samma tidpunkt förra året. Jag hoppas komma upp i 200 km totalt i år. Jag hade också planer på att simma totalt 25 km, men det får jag ge upp.

Hur många gånger har jag inte sagt att jag på allvar ska ta itu med studierna? Lika många gånger har det projektet strandat. Nu har jag en ny plan. 1:a mars ska jag bli effektiv, för då flyttar jag ÄNTLIGEN från min hemska lägenhet. Oj, så det ska bli skönt att få duscha i varmvatten!

Ja just det, jag fick ett vikariaterbjudande i Hangö också. För resten av läsåret. Det är just något sånt jag skulle behöva för motivationen och ekonomin.

Det positiva med besiktningen: Gubbarna där var världens bästa. Kändes som att jag fick nya bästisar på kuppen.

Det konstigaste med besiktningen: Gubbarna hade ringt till mig och skickat mess på morgonen för att försöka byta min tid. Men telefonen och jag har inte lärt känna varandra ännu, så jag hade inte märkt det. Därför dök jag upp.

Det neutrala med besiktningen: Jag fick åka med i min egen bil och vara med i hela processen. Det har jag aldrig fått tidigare.

Det negativa med besiktningen: Bilen blev inte godkänd.

Det värsta med besiktningen: Alla fel som bilen har hotar hela min jullovsplan.

Det mest förvirrande med besiktningen: När jag misstänker att den ena gubben försöker få mig intresserad av sin kollega. "Han är nog den bästa. Får så mycket gjort, kan mycket och så ser han ju bra ut också!"

Det roligaste med besiktningen: "Hälsa din pappa att om en kvinna påstår att något är fel på bilen så är det det! Det borde jag ha skrivit i min bok."

Och så genusmedveten som jag är så vet jag att många kvinnor är bättre än så, men jag är verkligen värdelös på allt som har med bilar att göra, så det passade in på mig och därför var det roligt.

Skolpsykologen nästa kanske. Det här med studieångest är inget att leka med. Studieångest --> ogjorda skolarbeten --> inga studiepoäng --> arga brev från FPA --> inga pengar --> mer ångest. Sen följer det där med svält, depression och skit.

Får ångest av att tänka på nyåret också. Bara för att jag av någon orsak fick hemsk ångest förra nyåret. Kanske jag inte ska fira nyår. Men det är väl ingenting att dra upp för studiepsykologen. Nog för att allt hör ihop på något sätt.

Har iaf bestämt mig för att vaka hela natten. Ska nämligen på kandidathandledning kl. 9 och ännu har jag inte producerat något att presentera. Dessutom borde jag ha fått en hemtent skriven idag. I fredags missade jag också två deadlines. Men vad är väl fyra ogjorda arbeten i den enorma hög jag redan har? Märks ingenstans. Problemet är att det inte märks när man får något gjort heller. Man gör alltid för lite.

Jahapp, det här var ju ett positivt inlägg.

Fem saker jag bli på bättre humör av:
1. 4F = folkdans, folkmusik, fiolspel, folkdräkter
2. norska
3.
4.
5.

Nu kommer jag inte på mer. Måste fundera.

Men jag har faktiskt inte varit på dåligt humör idag om det är så det verkar. Jag har tänkt vaka hela natten och förhoppningsvis få något skrivet. Har program imorgon med kandidathandledning, bilbesiktning, en kompis dimission, kompisträff och skridskoåkning. Hoppas bilen går genom besiktningen och att jag inte är för trött. Och att mina vänner inte säger något dumt som att "Men ta dig i kragen nu", om jag bara hade kunnat så skulle det vara gjort redan.

Och nej, julklapparna är inte fixade ännu.

Det här med julklappar

Andra söndagen i advent idag då. Två veckor kvar till julafton. Julklappar...

Förra året införde vi en bra julklappsregel i vår släkt. En förutom den att alla klappar ska ha ett rim. Kanske jag skrev om det här förra året? Minns inte. Hur som helst så ska alla julklappar också i år vara begagnade eller hemgjorda. Det var det regeln gick ut på. Och regeln är bra! Det är bara det att jag brukar ge julklappar till 20 släktingar och sen kommer gudson och andra nära vänners barn till på listan. Och också några vänner.

Hur ska jag fixa det här, hade jag tänkt?

Tips, någon?

Självständighetsdagen igår. Firar man den? Hedrar man den? Vad gör man egentligen? Jag tycker att fira låter lite för glatt och energiskt. Enligt SAOL betyder fira att högtidlighålla eller hylla. Okej, då går jag med på att vi firade Finlands självständighet igår. Till stor del på Twitter, till mångas förargelse.

Idag har jag fått låna en telefon, efter en vecka utan fungerande egen.  Det börjar plinga in en massa meddelanden, men största delen var gamla från 2010. Underligt.

Nu sitter jag och övar Vårt land på fiol. Än så länge låter det för j*vligt, men snart kanske man hör vilken låt det är. För att ha en chans att hänga med i noterna har jag skrivit om varje not till vilket finger jag ska ha på vilken sträng. Praktiskt.

19 värmeljus brinner i min lägenhet. Ett till så hade det varit ett per kvadratmeter. Hoppas det blir lite varmare.

Jag är helt redo för långhelg nu; tillbringade några timmar på stadsbiblioteket och bar hem så många böcker jag bara orkade bära. Jag var också sugen på att låna någon språkkurs (samiska kanske?) på CD, men jag har ju ingen CD-spelare. Tänk om den här ivern man får ibland skulle fördela sig lite jämnare över dagarna. Nu ska jag baka något.

Om det är något jag har rutin på så är det att sova oregelbundet. Nu är jag i Academill, trött och utan motivation. Jag ligger på en bänk utanför ett auditorium och väntar på ett möte som börjar om 45 min. Som vanligt hade jag tänkt och trott att jag skulle utnyttja dötiden till något av alla de tusen arbeten som ska lämnas in. Som vanligt händer det inte.

Jag vill hem, jag vill sova och jag vill vakna med alla skolarbeten gjorda.

Gårdagen kändes helt för jävlig, utan egentlig orsak. Den här dagen har varit bättre. Inte för att jag har gjort något skolarbete, men jag har strukturerat mina studier. Nu vet jag EXAKT vilka kurser jag ska gå vilka perioder och i vilken ordning jag ska prioritera alla tusen ogjorda skolarbeten. Nu ska jag börja beta av! Det ska bli 80 sp det här läsåret och lika många nästa läsår. Det betyder att jag går över gränsen på 300 sp, men det blir så om jag ska ta alla obligatoriska kurser. Hittills har intresset varit större för valbara kurser, så de obligatoriska har släpat efter.

Hatar, hatar, hatar huset jag bor i.

Superfin Stafettkarneval det här året också. Nästa år MÅSTE jag få med Kökar skola. Nu har jag påbörjat sommarlovet och är på väg till min söderhavsö. Framme om en halvtimme.

Jag fick separationsångest igår. Vissa vänner är det svårt att lämna, om det än är för bara någon månad.

Tyskland

Efter Kreta och Kökar blev det morsdagsfirande i Lappvik och en övernattning, sen bar det vidare. Först några timmar i Ekenäs där jag provade och lånade uniformer till Tysklandsresan, sen en kort stund i Åbo där jag träffade yngsta syster och bytte ut tåget mot min bil. Jag kom fram till Vasa ungefär elva på kvällen och sov första och hittills enda natten hemma i maj månad.

Dagen därpå blev det en sväng via universitetet och sedan packa om kappsäcken och ta tåget ner till Helsingfors igen. Jag fick sova hos Anders och Axel som bor riktigt nära tågstationen. På Helsingfors-Vanda flygfält träffades hela CTIF-gänget från Finland, men vi flög till Berlin med två olika flyg. Därefter blev det inrikesflyg Berlin-Nürnberg och sedan brandbil till Amberg som ligger ca 65 km öster om Nürnberg.

Det visade sig att vi var bland de allra första som hade anlänt, om man inte räknar med CTIF-kommissionen, de anställda. Vi blev bjudna på revbensspjäll, hamburgare och korv på Amberg brandstation. Amberg har ca 45000 invånare, så staden är inte så stor men det är brandstationen! Vi skulle ändå inte sova där, så vi fick åka vidare till en mindre ort och till ett gästhem som visade sig vara i anslutning till ett kloster. Frukost dagen därpå serverades i kyrkan som låg på samma gård och kyrkklockor ringde konstant.

Vi gjorde mycket roligt och intressant i Tyskland, men jag tänker inte skriva om allt. Det jag kunde konstatera under resan var att språkkunskaper har man aldrig för mycket av och att de finländska (som alla var finlandssvenska) kunde kommunicera lättare än de flesta. Våra ungdomar kunde tillsammans svenska, finska, engelska, tyska och spanska. T.ex. britterna kunde bara engelska.

Jag fick också använda lite av min skoltyska, men det är synd att jag inte kan mer tyska! Jag hängde med i instruktioner och små konversationer, men under föreläsningarna använde jag mig av den engelska tolkningen.

Jag märkte också att dieten vi gick på, under de fem dagarna vi var där, var väldigt anti-vegetarisk. Till och med jag saknade grönsaker. Och vanligt vatten. Allt var kolsyrat. Det dracks läsk från morgon till kväll.

Vi hade ändå sjukt, och då menar jag sjukt, roligt. Jag vill åka på fler utlandsresor i brandkårens tecken!

Nu ska jag äntligen få sova hemma några nätter! I hela maj månad lär det bli sammanlagt 4 nätter hemma. Den andra blir inatt.

Kreta

Det var skönt med värme och solsken på Kreta, men den som tror att det var en semesterresa tror fel. Jag skulle inte göra om det, så det är tur att jag ska få betalt för resan.

Vistelsen på Kreta fick mig att fundera på en reseledarkarriär. Reseledarna vi hade var bra och jag blir ju så glad av blandningen mellan svenska, norska och danska. Jag vill också hjälpa och guida semesterfirare på skandinaviska. Antagligen borde jag träna upp min engelska först.

Jag fick lära mig att det växer 34 miljoner olivträd på Kreta och att italiensk olivolja höst antagligen är från Kreta. Italienarna byter bara etikett på flaskan och exporterar vidare. Men med mig hem hade jag två flaskor olivolja med grekisk etikett.

Inför hemresan fick jag dela med mig av mitt bagage, för kappsäcken vägde alltför mycket. Vid check in visade vågen 20,8 kg, men ingen reagerade och jag behövde inte betala någon överviktsavgift.

Det blev en lång resenatt och jag var riktigt slut när jag till slut kom fram till Kökar. Och där stannade jag därför ett dygn extra. Kökar är fint.

Jag kom hem på Vappen efter kompis- och kusinträff i Jakobstad och hölls hemma hela kvällen. Visst var jag sugen på att klä mig i halare och studentmössa jag också, men jag var tvungen att tvätta kläder och packa om kappsäcken.

På första maj blev det inte heller någon picknick i det fina vädret, men det blev folkdansuppvisning istället! Riktigt kul, har inte uppträtt med folkdans på kanske 13 år. Jag fick låna mammas fina Tenaladräkt, men hade glömt att skaffa vita höga strumpor, så jag fick improvisera lite med tennissockor, målartejp och sönderklippta vita ankelhöga strumpor. Det var inte fint, men jag vågade inte göra på något annat sätt heller.

Efter dansen tog jag mitt pick och pack och körde ner till Åbo och är är jag nu. Imorgon bitti bär det av mot Åland där jag stannar en natt och sen är det Kreta som gäller för en vecka.

Ingen diskotanssia på RG Line Umeå-Vasa. Inte så mycket annat heller. Jag föredrar nog M/S Gudingen Galtby-Långnäs, där är det inte lika mycket folk den här tiden på året.

Bra vecka på Åland och i Umeå har jag haft. Jag har skrattat så jag har börjat gråta många gånger i Umeå. Umeå Universitet var stort och häftigt. Jag vill studera samiska där! I övrigt imponerade inte Umeå så värst mycket. Det var vinterväder alla dagar utom idag, det var enorma ombyggnadsprojekt överallt, så det var svårt att få en bild av hur staden egentligen såg ut.

I flyget till Umeå satt också både Tomas Ledin och Thomas Järvheden. Uuh. Men ingen av dem fick ett lika fint mottagande på flygplatsen som jag. Jag möttes av finska flaggan, namnskylt (med namnet "Cia Suomalainen") och munspel!

Hälsningar från Umeå. Här är kallt och jag ser inga tecken på att våren skulle ha kommit. Ingen samekultur har jag upplevt och staden är inte alls så vacker i sitt enorma ombyggnadsskede. Vart man än ser står det grävmaskiner och uppgrävda vägar.

Just nu har åk 9 i Kökar möte inför sin klassresa till Kökar och jag var med på ett hörn via Skype. Det fungerade rätt okej tills kontakten plötsligt bröts. Nu vet jag inte om eleverna försöker nå mig igen eller om de kör vidare utan mig. Men jag får väl sitta framför Karin och Sporres dator och vänta snällt för säkerhets skull.

Idag var dagen då jag skulle ägna hela kvällen åt ett skolarbete som ska presenteras imorgon. Men så sover jag bort den istället. Lyckat.